söndag 15 december 2013

Är jag konstruerad? Om feminism.

Igår bloggade jag om feminism - men jag är inte färdig med ämnet.

Jag undrar fortfarande varför det är många kvinnor (och män) som inte definierar sig som feminister.

Det här är vad jag kommit fram till:

 - Dels handlar det nog om okunskap. Man vet inte vad feminism är. Man tror att feminism handlar om att "alla ska vara lika", som en grå massa, att det är det som jämställdhet innebär. Så är det ju inte. Det handlar om att få lika förutsättningar oberoende av kön.

 - En del kanske tror att man måste sluta raka sig under armarna, vara lesbisk, ha kort frisyr om man nu ska vara feminist?

Den här videon är himla bra:


 - Att en del inte vill kalla sig feminist beror säkert på vissa extrema uttalanden till exempel ROKS:s ordförande om att "män är djur".

Det finns många olika sorters feminism - särartsfeminism, likhetsfeminism, anarkafeminism osv. Bara för att jag kallar mig feminist behöver jag ju inte hålla med alla feminister.

Ett antal mer eller mindre kända feminister:

Foto härifrån.

Så här skriver Hanna:

"Låt oss aldrig glömma vad feminismen gjort för oss. Låt oss istället påminnas och förstå hur annorlunda det skulle varit utan den. Utan kvinnorna som gick emot allt vad den tidens normer sa och faktiskt riskerade sina liv för tron på ett jämställt samhälle. Även om rösträtten för oss känns så självklar, är det bara tre generationer tillbaka. För runt fyrtio år sedan fick en man våldta den kvinna han var gift med utan att det kallades våldtäkt. Pappaledighet fanns inte innan 1974 och att tänka sig kvinnor i bolagsstyrelser var skrattretande.
Saker blir bättre. Feminister i Sverige och runt om i världen fortsätter driva frågorna och skapa diskussionen TROTS att det många gånger innebär fördomar, öknamn, förlöjligande, hot och våld. Kampen fortsätter, för än är vi inte där, inte ens i ”världens mest jämställda land” är människor fria från en könsmaktsordning som ger oss olika förutsättningar och möjligheter till liv, beroende på våra kön."

Sonja Abrahamsson - "Hejsonja". Foto från nyheter24.se.
Underbara Clara. Bild härifrån.
Lady Dahmer. Bildkälla.

 
My Wingren, Genusfolket. Bild från politism.se

Maria Sveland och Katarina Wennstam. Bildkälla
 

 - Det handlar nog om olika sätt att se på människor, om man ser saker utifrån ett individuellt perspektiv eller grupperspektiv. Vad beror det på, till exempel, att kvinnor tar ut mycket mer av föräldraledigheten? Feminister ser saker ur ett grupperspektiv, som jag förstår det som.

 - Jag tror också att det handlar om rädsla och att man inte vill tro på att man själv är, i alla fall till viss del, konstruerad av samhällets föreställningar och förväntningar om till exempel genus? Jag läste för länge sen på en sida om genusvetenskap något om att en människa helt och hållet, bortsett från hennes känslor, är konstruerad. Jag själv hade, och har, svårt att acceptera detta. Det får mig att undra över varför jag är som jag är?

En människas utseende, etnicitet, klass, sexualitet, huruvida man har ett handikapp eller inte, och så vidare, påverkar, ju precis som kön, också hur hon blir bemött av andra. Ens erfarenheter av detta påverkar ju också i sin tur.

Men vad är man om man inte är konstruerad? Man är väl konstruerad även om den man är "beror på" gener eller hormoner? Fast på ett annat sätt?

Jag tror inte att det är antingen eller. Det är säkert ett samspel mellan arv och miljö. Och man kan nog aldrig ta reda på hur det hänger ihop, för man kan ju aldrig utesluta det ena.

 - Handlar det om att man tror att det inte finns något att kämpa för längre? Som jag ser det finns det mycket att förändra, till exempel löneskillnaderna mellan könen.

 - En del kanske tror att om man ser världen som feminister gör, då ser man kvinnor som offer. Man vill så klart inte se sig som ett offer.




Här kommer förresten två boktips - i och för sig gamla, men jag tycker att alla borde läsa dem:
Bildkälla





Är du feminist? Varför/varför inte?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar