 |
| Bild från Villemo |
"Tag emot denna kista med myrra, rökelse, kardemumma, kanel och parfymer av krokus och lilja." Mannen lyfte på locket. Dofter virvlade som drömmar kring våra huvuden och lockade fram mummel från åskådarna.
Så här underbart skriver Sherry Jones i "Medinas juvel". Boken handlar om Aisha - livlig, intelligent, rödhårig. Medina, Saudiarabien. Man får följa henne från det att hon är en liten flicka. Aisha, vars pappa är nära vän med Muhammed, gillar att fäktas med träsvärd och leka kurragömma med sin kompis Sawfan, som hon drömmer om att gifta sig med en gång.
Men som 6-åring blir Aisha instängd, hon får sitta inomhus i några år, i "purdah", för att kunna giftas bort. Aisha tror dock att det är meningen att hon ska få gifta sig med sin barndomsvän.
Till slut kommer hon till Muhammed, och hans andra fruar. Men den unge mannen med det långa glänsande håret, Sawfan, kommer till Aisha i drömmarna. Det blir en kamp mellan fruarna, krig där Aisha insisterar på att kvinnorna ska få vara med och kämpa, en kamp om att vinna Muhammeds hjärta och respekt, om brödfödan. Aisha säger vad hon tycker.
Muhammed skaffar fru efter fru för att binda folk till sig och till religionen islam. Han framstår lite som en skitstövel, tycker jag. I och för sig mer godhjärtad än de andra männen vid den tiden. Enligt baksidan på boken väckte romanen så starka känslor att den stoppades i USA redan innan den kommit ut.
Men det är inte särskilt trovärdigt, tycker jag, att flickan skulle tänka så "vuxet" som hon gör i romanen, redan som sexåring. Men kanske var barn i den tiden och på den platsen tvungna att växa upp mycket fort?
Jag tycker i alla fall att boken är väldigt bra. Den är intressant, romantisk och dessutom lärorik!
Läs mer om boken i detta inlägg.
