Visar inlägg med etikett feminist - javisst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminist - javisst. Visa alla inlägg

onsdag 7 augusti 2024

För tio år sedan bråkade jag med feminister

Kom att tänka på att jag för sådär tio år sedan (2014) diskuterade mycket med feminister på internet. Jag hade mycket tid då jag var sjukskriven, på grund av akut stressreaktion, och så här efteråt tänker jag att det kanske inte var så smart att sitta så mycket med mobilen och diskutera och ifrågasätta på instagram, bloggar och så vidare. Men i alla fall, det gjorde jag.

Jag kommer ihåg att Fanny Åström skrev om automatiserat barnafödande, hon menade att graviditet och förlossning var den grövsta, mest ultimata, formen av kvinnoförtryck, därför skulle hela graviditeten ske genom en maskin. Hon tyckte att samhället skulle bekosta detta, att samhället var skyldigt att göra det för kvinnorna. Jag höll inte med, har förstått att graviditet och förlossning ju kan vara väldigt farligt, men tycker ändå inte att det är värdigt eller rimligt att hela graviditeten sker i en maskin. Hur bra kan det bli, och det måste bli väldigt, väldigt dyrt (sjukvården har en massa problem redan nu med vårdköer och så vidare, ska vi då lägga en massa resurser på detta?). Dessutom kommer ju inte i så fall alla kvinnor få ta del av det, mest vita kvinnor i västvärlden. Jag tyckte inte heller att det kändes etiskt eller värdigt för varken barnet eller kvinnan, jag förstår att många kvinnor tycker att graviditeten är väldigt fin och inte vill vara utan den upplevelsen. 

Senare har jag förstått att det inte var hennes idé från början, det var en amerikansk feminist som skrev om det för ganska länge sedan, men nu kan jag inte hitta det när jag googlar (tror jag läste det i en bok). 

Jag kommenterade några gånger tror jag på Fannys blogg, sedan blev jag blockerad där. När man kollade kommentarerna var de flesta sådana som höll med om hennes åsikter, hon verkade inte vara intresserad av någon som helst diskussion eller debatt där, det var lite av en envägskommunikation. Likadant var det på hennes Instagram och Twitter. 

När man nu googlar på "Fanny Åström" kommer man till hennes blogg där det står "Kom i kontakt med ditt inre hat". Bloggens senaste inlägg är från november 2023. Jag följde henne innan på Instagram, såg att hon och hennes flickvän väntade barn. Frågade i en kommentar Fanny hur det hade gått med detta med automatiserat barnafödande, hon svarade att det inte var möjligt än. 

Jag tyckte även det var dumt av henne att kalla Blondinbella (numeraIsabella Löwengrip) för hen, då Isabella hade skrivit eller sagt att hon inte gillade att bli kallad för det.Fanny respekterade inte Isabella. Man kan tycka vad man vill om Isabella, men om hon inte vill bli kallad hen ska man väl inte kalla henne det. 

Det var inte bara med Fanny jag försökte diskutera då. Det var mycket prat om manshat, att det var bra för kvinnor att känna hat mot män, en del i deras kamp. Jag höll inte med, tyckte inte att det verkade konstruktivt att hata halva jordens befolkning (numera är det tydligen lite fler män i världen totalt sett dessutom, förut var det fler kvinnor). 

Jag hade gått på folkhögskola i ett år innan detta (något av det bästa jag gjort, underbart, många intressanta diskussioner, jag slapp laga mat och diska på vardagar, och fantastiska fester) och hade väl blivit påverkad av alla "vänstermänniskor" där (jag tycker själv att jag är mer vänster än höger, men där var det en del som var väldigt, väldigt vänster, speciellt i min klass, vi gick en kurs om bland annat mänskliga rättigheter så det var väl inte konstigt), så jag började intressera mig för partiet Fi, var till och med på ett möte med dem i Göteborg. Jag tyckte att det verkade som ett bra parti i början, men efter ett tag insåg jag att det var mycket prat om manshat där också. Sedan förstod jag att det partiet inte verkade befinna sig i verkligheten, de verkade inte till exempel ha kollat om alla deras förslag gick att finansiera. 

Jag har råkat ut för en del negativa saker som män gjort, men också blivit dåligt behandlad av kvinnor. Det finns kvinnor som misshandlar män också, jag har varit med om när en kvinna psykiskt misshandlande sin sambo, en man, det var väldigt obehagligt. Jag ser det inte som konstruktivt att kvinnor ska hata män (då skrev folk "hata på män", men jag tycker att det ser så fult ut så jag vill gärna inte skriva det), är det inte bättre att försöka samarbeta med män för att få igenom förändringar? Alla vinner ju på jämställdhet, även män.   

Jag tänker att man kan väl hata män ett tag, sedan får det vara bra, då får man gå vidare! (Jag sitter och skrattar samtidigt som jag skriver detta...)

En feminist som var väldigt aktiv i debatten om manshat var Lady Dahmer, hon var då även aktiv på Twitter, hon retweetade ett av mina inlägg om just detta (har jag för mig), men hon tog det ur sitt sammanhang. Jag hade skrivit flera så kallade tweets efter varandra som hörde ihop, man fick inte använda lika många tecken som nu, och hon retweetade en av dessa, och utan sammanhanget kunde det verka som att jag tyckte något annat liksom. Flera av hennes följare retweetade, folk kommenterade om hur dum jag var, hur fel jag hade. Jag tyckte att det var ganska jobbigt. 

Även Underbara Clara skrev om manshat och var lite väl "radikal" då tyckte jag. 

Sedan kan jag tycka att det var fel av Lady Dahmer att i ett inlägg på sin blogg skriva att en av hennes söner var en "liten kvinnoförtryckare" (vet inte om det hände just 2014, det kan ha varit tidigare eller senare ). Kommer inte ihåg hur gammal han var,  kanske runt 5. Hon lade ut en bild på honom och skrev typ "här sitter den lille kvinnoförtryckaren". Ett barn kan inte vara en kvinnoförtryckare tänker jag, och jag tycker att det är fel att använda sina barn i sin "politiska kamp" (hon var/är verkligen inte ensam om det). Lady Dahmer hade väldigt många läsare på sin blogg (nu när jag kollar är det senaste inlägget från 2019, men hon har väldigt många följare nu på Instagram). Några år efteråt när jag försökte hitta detta blogginlägg var det borta, hon måste ha raderat det.  Men internet glömmer inte!

Kommer ihåg att sommaren 2014 skrev Fanny Åström ett blogginlägg om att hon "firade 30 år av patriarkalt förtryck" (kommer inte ihåg om hon fyllde just 30). Jag tyckte att det var så sorgligt. Att man tänker på hela sitt liv som ett enda stort förtryck, man ser väl sig som ett offer hela tiden då. Hur bra är det? Vad leder det till? Är det något konstruktivt? Skrev hon det bara för att provocera?

Jag köpte förresten en målning via Instagram av Fanny, tror det var för något år sedan. Hon målar väldigt fint tycker jag, och denna passar så bra till mina gardiner i köket. 



2014 sommarpratade Kakan Hermansson, hon använde så himla många begrepp och ord som var nya för mig, det tyckte jag också var ett problem, att så kallade "vänsterfemininster", eller vänstern över huvud taget, använde (och använder, förstår jag det som) sig av ständigt nya uttryck, begrepp, förkortningar, ord, det kommer hela tiden nya. För att hänga med i debatten måste man googla hela tiden och plugga på om vad de betyder. Man hinner knappast med att jobba eller ta hand om hus eller hem, om man ska försöka delta i vissa debatter på nätet. Om man råkar använda fel benämning blir man kallad okunnig, ignorant eller liknande. Jag tycker att det är elitistiskt, det stänger ute så många. Är det rimligt? Är det bara de som har som jobb som till exempel journalister, influencers, de som har tid att läsa på, som ska få delta i debatter?

Sedan var det så motsägelsefullt att det 2014 stod på Fannys blogg att hon var kommunist, samtidigt som hon tiggde pengar via Swish (för sitt arbete med bloggen eller liknande skrev hon). En del på instagram som påstår sig vara socialister, mot kapitalism och så vidare, har samtidigt samarbeten med företag via Instagram. Jag förstår att de måste få in pengar på något sätt, men det är väldigt motsägelsefullt tycker jag.   

Jag blev kallad en massa saker när jag försökte diskutera feminism på nätet då, till exempel att jag hade "internaliserat kvinnohat" i mig. Som jag förstår det betyder det att samhället och patriarkatet har påverkat kvinnor till att hata sig själva som just kvinnor.  Det tycker jag är ett så konstigt begrepp. Självklart påverkar samhället alla, men man kan ju inte gå runt och tänka om sig själv och andra att det man säger, tycker, gör, att man gör det på grund av något sorts internaliserat hat. Det finns även det som kallas internaliserad funkofobi, internaliserad sexism, internaliserad rasism, internaliserad transfobi (som det pratades om i Nyhetsmorgon i TV4 för någon vecka sedan) och säkert många fler. Ska man inte anta att folk menar det de säger, och vem har rätt att säga till någon att "du säger det för att du hatar dig själv"? Jag tycker att det blir så himla märkligt...   

Nu kom jag att tänka på en lärare som vi hade när jag pluggade folkhälsovetenskap för länge sedan, hon var lärare i någon kurs om kön och genus. Hon sa att allt som en människa är, förutom hennes känslor, är konstruerat, av samhället, normer och så vidare. Det har jag tänkt en del på sedan dess. Jag tycker inte att det är rimligt att man ska gå runt och tänka att allt med en (och alla andra) är konstruerat. När vi pratade om detta när jag gick på folkhögskola (tror det var då) var det en tjej som sa att till och med känslor var konstruerade, det tror inte jag på. Vem är man om allt är konstruerat? Vad är meningen då? Jag tror att jag skulle bli tokig om jag gick och tänkte att det var så. Sedan förstår jag ju att samhället och massa annat påverkar en.  

Numera följer jag inte så många "politiska konton" på Instagram. Jag vill mest se mysiga bilder av pyssel, blommor, bakning till exempel när jag går in på Instagram, så jag har avföljt en del konton där det var mycket diskussioner. Jag använder inte sociala medier på det sätt som jag gjorde tidigare, jag ser nu att det inte var så konstruktivt att försöka diskutera och ifrågasätta på det sätt jag gjorde. Jag har Twitter (nu kallas det X), som jag tycker är mer polariserat, men det har blivit bättre efter att man införde att man kunde "gilla" inlägg, jag tycker att det är en ganska trevlig plats för det mesta, jag har avföljt en del konton även där.  

För att avsluta, jag kallar mig feminist. För feminism står i grunden för, enligt NE, "en social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män, och enligt Wikipedia "en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter som män och där feminismen verkar för kvinnors politiskaekonomiska och sociala rättigheter".

söndag 3 november 2013

Malou behöver inte banta!!!

En gång för länge sen när jag var i simhallen hörde jag en flicka på ungefär tio år säga: "Oj, jag har visst gått upp!".

Det där hade hon väl antagligen hört sin mamma säga.

Ska en tioåring behöva tänka på hur mycket hon väger? Jag tycker inte det.

"Vi lever i ett ätstört samhälle", menar Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri. Se den här filmen:


 
 
Jag tittade på "Efter tio" i TV4 i veckan. Malou håller tydligen på att testa 5:2-dieten. Hon har säkert provat alla dieter som varit på tapeten sen det programmet började sändas. Och grejen är ju att hon inte behöver banta.

Paulo Roberto var med i samma program. Han tyckte det var löjligt att hålla på med dieter, att man istället skulle röra sig och ha roligt, äta gott och lagom! Att man måste ändra sin livsstil om man nu är överviktig. Jag håller med Paulo i detta.

Bantningsreklam invaderar mig på facebook. Jag blir irriterad. Jag tänker på alla de som har ätstörningar - det kan ju säkert trigga igång sjuka tankar hos dem.

Jag har varit med om att jobbarkompisar som är helt normalviktiga pratar om olika typer av bantning. Att de så gärna vill komma i de där jeansen de hade för 5 år sen, till exempel.

Mycket säljs med hjälp av smalhet. Reklamen vill få oss att tro att vi blir lyckliga om vi är smala.

Media recenserar, framför allt kvinnors, kroppar hela tiden. Alla gör det! Antingen är någon för tjock eller så är den för smal. Läs mer i detta inlägg. Och här.

Allt det här gör, tror jag, att fler mår dåligt, att fler får en skev kroppsbild, att fler får ätstörningar.




Men det är komplicerat. Samtidigt är det ju så att andelen överviktiga och feta ökar. En del äter uppenbarligen för mycket och rör på sig för lite. Hamburgarna på McDonalds har tydligen blivit mycket större sen 70-talet, tallrikarna vi äter på har blivit större och därmed hur mycket vi lägger upp på tallriken (och då äter vi ju mer).

Samtidigt som det överallt ska bantas och hårdtränas, ska det också njutas av mat!

Lady Dahmer startade tidigare i år en debatt om vikthetsen och hälsohetsen i vårt samhälle idag. Läs här till exempel.

I tidningen Kommunalarbetaren fanns det med en bra artikel av Hillewi Wahl - hon menar att övervikt inte är en hälsofara. I samma nummer av tidningen finns bland annat tips om hur du går ner i vikt med hjälp av - ja, ni kanske kan gissa vilken diet?

En ätstörning kan också vara att man hetsäter mycket, och därmed går upp i vikt. Det är ju heller inte hälsosamt.




Vad kan man då göra själv?

  • Ja, om du är normalviktig - klaga inte över några kilo för mycket!

  •  Sluta att kommentera andras kroppar!

  • Ät normalt, hitta någon fysisk aktivitet som du tycker är rolig!

  • Lev livet!




Lyckan sitter inte i vikten.

lördag 3 september 2011

Sport kan vara kul ibland

Jag bryr mig inte speciellt mycket om att kolla på fotboll, lyssna på Radiosporten, inget sånt där alls. Men det var innan jag hörde talas om detta:
Det pågår tydligen en debatt, som började efter Arne Hegerfors uttalanden om damallsvenskan - han verkar inte tycka det är speciellt kul att kolla på tjejfotboll (inte jag heller, i och för sig...). Han har bland annat sagt:
Alla män är fysiskt starkare än kvinnor.
Så här bemöter Snigelpicka det hela:

ANJA PÄRSON - "Lilla gumman"
ALEX SCHULMAN - "Alfahanne"
KUL!!!

tisdag 29 mars 2011

Feministiska Semlor

Internationella Kvinnodagen och Fettisdagen inföll i år på samma dag.

Bild från SigridSolis
Det fick ett gäng med hjärnor  på Gotland att spinna loss.
Läs Vi vill också ha semlor!
Men, men, men... det roligaste är alla kommentarer:

En av de största skandaler inom barnomsorgen på ön.
Det är skillnad på en riktig kvinna och en fanatisk rödstrumpa och JAG är en riktig kvinna och kommer aldrig acceptera såna där tilltag!

Där ser man, på Fettisdagen uppmärksammas Kvinnodagen mer än Semlorna. Minns när man var liten, då var det SEMLORNA som var dagens höjdpunkt...
Indoktrinering av mansförnedrande rabiatfeministfasoner passar sig inte på ett dagis eller fritids...
Tidningen gav större uppmärksamhet åt några uteblivna semlor i Hemse än en tsunamikatastrof med dess minst sagt katastrofala följder borta i Japan!!!
För de barn som inte fick sin semla så kan det vara en katastrof likvärdig med vad som nu sker i Japan.
(Jag har "saxat ur" kommentarerna, de visas alltså inte kompletta här.)