fredag 23 september 2016

Nu njuter jag!

Har sedan att jag började plugga igen nu i höst haft svårt att koncentrera mig på skolarbete... Jag vill ju absolut klara skolan och sen kunna jobba som vårdadministratör (det passar nog mig perfekt!), men det finns ju så mycket roligare saker att göra i stunden.

Efter att ha varit deprimerad, varit med om hemska saker och haft det jobbigt på olika sätt så har jag tänkt att jag får njuta mer och ta vara på livet bättre... Fick ett råd av en kille som jag gått i skolan med tidigare att tänka mer på mig själv, att ta för mig. Det var ett väldigt bra råd tycker! Jag kanske inte ska gå in så mycket på vad han menade specifikt, ni kanske kan gissa...

Får väl kanske, som en kompis sa sen, ta rådet med en nypa salt, men ändå!

I alla fall, nu njuter jag mer av mat, av musik, av allt som är härligt med livet! Det finns så mycket underbart i världen, så härliga människor, så vackra saker, så mycket att lära sig! Jag är kär i livet, det är jag.

Jag är även kär i Jesus! I somras blev jag frälst. Det finns en mening, det känns så bra! Jesus älskar mig, han älskade mig först.

hej sonja har också blivit frälst!

Jag älskar att smaka på ny mat, att lyssna på ny musik, att upptäcka nya platser, känna vinden i håret, att skapa nya vackra saker! Det låter väl klyschigt men så är det!

En dag när jag gick längs Avenyn i Göteborg, soligt var det med mycket glada människor, tänkte jag på en rolig grej som hänt för länge sedan och skrattade för mig själv.
 
Köpte förresten en stor mugg för ett tag sedan där det står "Ångra inget som får dig att le"! Jag har gjort en del konstiga saker i mitt liv, en del som jag tycker varit jobbigt då - men nu kan jag skratta åt det.

En del dagar är jobbiga, eller jobbigare, men så är det väl för alla.

Nu trivs jag med mig själv, känner mig själv bättre. Jag är mer medveten om mina brister och mina kvaliteter.

Jag är sån att jag går in för mycket för olika saker - det blir alldeles för mycket choklad, för mycket Tinder, för mycket av det goda... Det gäller att hitta en balans... Frågan är hur?


Bild från Suzanne Backman



                                           En underbar låt, som jag gillat ända sen den kom!
 

Facebook är fantastiskt tycker jag. Men det blir för mycket av det också ofta... Jag erkänner att jag är facebookberoende...

Det är så himla bra, där får man tips på evanemang, musik, allt möjligt. Jag lägger ut mina funderingar ibland och får bra input från andra! Det är så intressant att få se hur andra tycker och tänker. Alla har vi ju olika bakgrund och olika erfarenheter och det påverkar ju såklart.

Fast vad andra tycker om mig har jag nog inte brytt mig om särskilt mycket tidigare heller. Jag är den jag är. Jag gör det jag gör. Jag går min väg. Jag känner i mitt hjärta vad som är rätt, fast ibland är det inte lätt att veta. Man får fundera.

Det är underbart att ha vänner som känner mig bra och som man kan vara sig själv med. Om man inte kan vara sig själv med vänner, vad är de då för vänner?

De ger mig råd (fast jag följer inte alltid dem), de tänker på mitt bästa, de vill mig väl. Det är fantastiskt!

Jag har underbara vänner! De har gjort så mycket för mig och vi har gjort så mycket roliga saker ihop.
Bild härifrån

Nu försöker jag göra saker jag mår bra av och undvika energitjuvar. Varför ska jag umgås med folk som jag mår dåligt av, som jag blir trött av, irriterad på, som klagar på mig? Det finns ingen anledning.

Jag ska klara skolan!

Hur? Här är några grejer:


  • Dataprogram Kanban Flow, där lägger man in grejer som behöver göras - det är jättebra och hjälper mig att få saker gjorda. 
  • Gå på alla lektioner!


  •  Sätta äggklockan på en 10 minuter eller nåt när jag ska kolla facebook, instagram och annat kul på mobilen. Har försökt att låta bli facebook några gånger men jag kan inte låta bli det...



Ursäkta för ett lite osammanhängade inlägg...


Här kommer lite fler superbra låtar, som gör livet än mer härligare (tycker i alla fall jag)!


lördag 10 september 2016

Efterlysning!

Så himla bra sagt!

Jag klarar mig bra själv men skulle behöva en man. Mina önskemål är dessa:

  • trevlig
  • intressant
  • lång
  • humoristisk
  • med djup
  • snygg
  • ha snygg näsa
  • självsäker
  • trygg
  • ärlig
  • relativt frisk
  • gillar att diskutera och filosofera
  • har ett jobb eller ambitioner
  • öppen 
  • nyfiken
  • sympatisk
  • i åldern 30 till 37 ungefär
  • över 176 cm lång

Du ska inte vara
  • en martyr (någon som det alltid är synd om)
  • företagare eller jobba väldigt mycket 
  • deprimerad
  • knarkare
  • alkoholist
  • spinkig
  • spelmissbrukare
  • mycket ångestfylld
  • väldigt fördomsfull
  • dåligt självförtroende
  • arbetslös
  • mallig
  • kattallergiker
  • kriminell
  • djurhatare
  • sverigedemokrat
  • psykotisk
  • psykopat
  • narcissist
  • storrökare
  • över 195 cm lång
  • helst ingen särskrivare 

Mina egenskaper
  • ärlig
  • trevlig
  • rolig
  • söt
  • snygg
  • tidsoptimist
  • relativt optimistisk
  • bra självförtroende
  • snäll
  • omtänksam
  • smart
  • fundersam
  • disträ ibland

Jag gillar att
  • diskutera
  • fika
  • scrapbooka
  • tvätta
  • festa
  • gå på gympa, yoga och zumba
  • blogga
  • facebooka
  • instagramma
  • fota
  • ungås med vänner och familj
  • gosa med katter och andra djur
  • dricka mojito
  • gå på restaurang
  • kolla film
  • läsa allt möjligt
  • köpa kläder 
  • torka
  • twittra
  • ut och gå
  • och massa annat!


måndag 22 augusti 2016

Min rumpa är bra att ha!

Har haft svårt för Lady Dahmer tidigare, men nu tycker jag verkligen om det hon skriver. Jag är nog lite kär i henne, faktiskt!

Tror en anledning till att jag haft svårt för henne är att jag inte alltid fattar ironi, speciellt inte i text.

En dag när jag inte hade sovit så mkt (hade flow under natten, hade scrappat massa...), därav inte var på så bra humör, blev jag jätteirriterad när jag såg på instagram att hon skrev att hon hade "fött ett odjur ur fittan" (LD syftade på att bebisen vägde över 5 kg).

Jag är inte van att man pratar så om barn, jag tyckte inte det var rätt att göra så inför så många följare.

Sen tycker jag att hon varit otrevlig mot folk som kritiserar henne på bloggen. Och jag har väl inte hållt med i allt hon skrivit.



Men när jag har sett henne i TV och hört henne i radio gillar jag henne mer. Till exempel här!



Jag har märkt det senaste att jag ibland (ofta?) missuppfattar folk, speciellt när de skriver till mig - till exempel sms, det gäller även vänner som jag känt nästan hela mitt liv. Därför kanske det inte blir så konstigt om jag missuppfattar folk jag inte känner så väl när de skriver något.


Bilder från LD:s blogg!

Jag stöttar verkligen Lady Dahmer i hennes kamper. Mot kroppshetsen. Själv har jag ägnat massa tid åt att tänka att min rumpa är så stor. Oavsett hur mycket jag vägt har jag tänkt att den varit så stor. Men nu tycker jag att den är snygg faktiskt, bra att ha. Vore mycket värre om jag inte hade haft någon rumpa.

Man får vara glad åt det man har!

lördag 23 juli 2016

Mitt namn betyder ljus

Nästa vecka, 31/7, den dagen då jag egentligen skulle ha fötts (jag är lite av en tidsoptimist som ni kanske vet) har jag namnsdag. Mitt namn Elin kommer från grekiskans Helena som betyder lykta, ljus, lysande, glöd.

På spanska heter jag Elena.

Jag föddes mörkhårig, hade nästan svart hår. Konstigt tyckte nog många eftersom mina föräldrar var så ljushåriga. Det var kanske brevbäraren som var pappan?


Jag kom med posten! 

Mormor och farmor bråkade om vem av dem jag var mest lik. Jag hade tydligen farmors långa pianofingrar, och det är jag glad för. Dem har jag fått jättebra användning för! Jag spelade piano för olika lärare i ungefär 10 år och blev rätt duktig faktiskt.

Pappa tyckte det var lite löjligt att de bråkade om att jag redan som liten bebis liknade en gammal kärring.

Efter ungefär ett år var jag en riktig blondin.



Men. Mitt liv har inte varit så lätt. Jag har tidigare levt i mörker, men ändå har ljuset funnits där hela tiden. Och färgerna.

Jag har sett solen som svart. Läs här! Nu ser jag solen så ljus och vacker, ibland blir kärleken till livet så stark att jag måste hejda mig. Jag är kär i livet!

Kanske bara den som sett solen som svart - kan se den sedan som så väldigt ljus?

Jag har tänkt att ingen har sett mig. Att jag var en av alla de flickor som ingen såg?

Men det var flera personer som såg mig. Det är jag glad för.

Till exempel mina vänner. En del har funnits ända sedan jag var liten, andra har kommit till längs min väg. Ni vet vilka ni är.

När man läser mitt inlägg om Sardinien kan man tro att jag fått bra hjälp från sjukvården. Det stämmer inte. Jag har verkligen fått kämpa för att få hjälp, och ändå har jag inte alltid fått den hjälp jag har behövt. Det stämmer som de säger att om man ska kunna vara sjuk så måste man vara frisk.

Till exempel fick jag vänta en månad på att få komma till någon att prata med efter att jag fått träffa en läkare när jag var så himla deprimerad 2010.

Jag begärde ut mina journaler för ungefär två år sedan och där står på flera ställen att autism misstänks och att en neuropsykiatrisk utredning bör göras. Det har även misstänkts Tourettes syndrom. Om autism!

Bildkälla


Fortfarande har ingen utredning gjorts, jag har försökt få till en tidigare i omgångar, har pratat med den tidigare chefen, med läkare, med politiker, med andra personer, men inget har hänt.

Nu är det dock en utredning som påbörjats. Vi får se vad den visar.

Jag tror inte att jag behöver så mycket hjälp, bara lite stöd.

Jag har varit sjukskriven nu tre gånger, vilket jag inte alls trivs med, det är verkligen inte roligt att inte ha något att göra om dagarna. Om psykiatrin hade gjort sitt jobb redan 2010 så hade jag nog inte behövt vara sjukskriven de två senaste gångerna. Hur sjukt är inte det att jag ska behöva förlora massa pengar och annat för att sjukvården inte gör sitt jobb? Samhället förlorar ju också en massa på det.

Det jag har svårt med är att förstå sociala koder och gas och broms. Antingen gör jag något jättemycket eller inte alls. Man får försöka hitta en balans.

Det tar längre tid för mig att lära känna nya människor, det blir ofta missförstånd, det tycker jag är väldigt jobbigt. Jag försöker vara öppen nu och då tror jag att det blir bättre.

Folk som inte känner mig så bra kan nog uppfatta mig som lite hård. Jag har blivit kallad kall och hård många gånger i mitt liv. Men det är jag inte, snarare tvärtom. Jag känner in för mycket för mitt eget bästa.

Jag har även blivit kallad divig.

Jag har haft ångest för att andra kanske uppfattar mig som otrevlig och konstig. Vilket inte skulle vara så konstigt...

Men när människor lär känna mig tror jag att de uppfattar mig som en trevlig, ärlig och rätt härlig tjej. Jag har bra självförtroende, vet vad jag kan och inte kan, jag försöker lära av mina misstag, har lätt för att lära om jag tycker något är intressant, är kreativ, bra på språk och jag är rätt smart också. En del saker är jag sämre på, men så är det väl för alla.

Alla är unika! Hur skulle det vara om alla var likadana? Det skulle vara hur tråkigt som helst, och samhället skulle inte komma någonstans alls!

Folk får väl tycka att jag är konstig, det är väl bara lite kul.



Jag är en envis person också, därför har jag velat klara mig själv så mycket som möjligt. Det har inte alltid gått så bra. Ibland behöver man hjäp och stöd, och det är bara att ta emot hjälp om den erbjuds. Man får försöka lita på att folk vill hjälpa en. Men man får också se upp.

Energitjuvar undanbedes vänligen men bestämt!

Bild härifrån


Jag har också haft svårt med förtroendet för psykiatrin, vilket inte är alls konstigt. Nu hoppas och tror jag dock att de som jag är i kontakt med nu vill och kan hjälpa mig vidare. Jag har en sjuksköterska som jag träffar, hon heter Katarina och bor i Björketorp, hon har även jobbat på Almäng där jag också jobbat. En sådan person kan man lita på.

Folk som kommer från mindre ställen tror jag är sådana som försöker hjälpa en. För på små ställen måste man hjälpas åt. Annars skulle man inte klara sig. Folk från fina områden i Stockholm och Göteborg till exempel kan nog vara bra de också men jag är lite tveksam.

Om ni undrar varför jag sitter uppe på natten så kunde jag inte låta bli. Jag känner mig själv. Skulle inte kunna sova om jag inte skrev det här just nu.

Jag går mina egna vägar, det har jag alltid gjort. Men det är nog bra att lyssna ibland på andra också.



Solen från Wikipedia


Elin.

Ljus.

Glödande.

Lysande.

Som en lykta!


söndag 21 september 2014

Hur hade det blivit om Humle hanterats som henkatt? Hmm...

Sånt jag har funderat på, som nog skulle vara väldigt kul att forska på:

1. Hur svenskar framställs i populärkultur runt om i världen, t ex i filmer och låtar. Jag kommer att tänka på när de kollar på Pippi Långstrump i Gilmore Girls, den svenska familjen i "Desperata husfruar", den svenske kocken i Mupparna. Det är ju alla amerikanska exempel ch för sig. Hur ser det ut i andra kulturer - hur framställs svenskar där?


Hittade inte just det klippet jag tänkte på, men här är när personer ur serien Gilmore Girls sjunger Pippi Longstocking-sången.

2. Varför urinblåsan på vissa personer tycks bli starkt påverkad av om personen vet att toalett rätt snart finns inom räckhåll? Det händer mig ofta, till exempel då jag är ute på promenad och på väg hem eller åker bil till något ställe som kan har WC. 

Hur är hjärnan ihopkopplad med urinblåsan? Hur påverkas systemet av yttre intryck/stimuli? Borde ju bli ett tvärvetenskapligt ämne, mycket intressant!

3. Hur barn till personer med personlighetsstörningar, tex psykopati (egentligen heter det antisocial personlighetstyp) eller borderline, upplever sina föräldrar och hur de (barnen) mår själva.
         
Här är en förening för vuxna barn till narcissistiska föräldrar: vuxnabarn.nu/

4. Hur husdjurs beteende påverkas av hur ägarna behandlar dem, till exempel ur ett genusperspektiv. Blir honkatter annorlunda till sättet jämfört med hankatter beroende på hur matte tilltalar dem? För jag antar att det finns viss skillnad.

Skulle Humle blivit en annan slags katt om han ej blivit bemött som just en hankatt?
Hade det blivit annorlunda om vi hanterat henom som en henkatt?
Eget foto från förra hösten.
(Jag kämpar för övrigt för att avsexualisera getkroppen...)

5. Om djur kan ha psykiska sjukdomar, funktionsnedsättningar och personlighetsstörningar. Kanske kan psykopati förklara vissa getingars beteende (endel verkar sticka till trots att man inte förargar dem på något sätt, har själv aldrig varit med om det själv, men har ju hört talas om detta)? Eller kan det vara ett uttryck för ADHD? Läs mer om liknande funderingar i ett annat inlägg

Bildkälla

6. Orsak till olika kroppsformer bland människor. Ibland kallas kvinnors former för päron, äpple, vas och så vidare, Något företag försökte för ett tag sen införa något liknande gällande män, då jämförde man med grönsaker. (Se klippet här på SVT )

Hur samverkar olika saker, t ex kön, hormoner, kost, gener, ålder, fysisk aktivitet, stressnivå och annat med varandra? Varför ser vi ut som vi gör?

Ser du din man/pojkvän/bror/farbror/valfritt här?
Foto från Tankar av Tuss

7. Hur färger påverkar människor, deras sinnesstämning och hälsa bland annat.  Jag har läst i en bok om färger och inredning att röda sovrumsväggar ger ökad risk för hjärtproblem för de som (försöker) sova där, att färgen lila ger inspiration. Jag har hört att färre dödas av gula bilar - om det är så, varför?

söndag 3 augusti 2014

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia


Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 
En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 
Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...


söndag 13 juli 2014

Det här med att provocera...

Jag tänker att det är bra att fundera över varför man gör saker och ting, vare sig det gäller jobb, hur man uttrycker sig, hur man bemöter andra eller vad det än kan gälla.

Vad vill jag få för resultat i längden?

Vad har jag lärt mig tidigare, hur kan jag använda de kunskaperna, vad vill jag med mitt liv?

Varför är jag på det här jobbet? För vem är jag här? Om man till exempel jobbar inom äldreomsorgen tycker jag att man ska ha tänkt igenom det noga. Är jag här för att jag vill visa hur duktig jag är, kolla på Big Brother eller är jag här för att försöka stötta de äldre till ett så bra liv som möjligt för dem?

Jag menar inte att jag kan allt, att jag vet allt, att jag gör rätt. Jag har gjort många fel och kommer att göra många fler.

Jag ifrågasätter lite det här med att provocera. Vad vill man få för resultat?

Varför gjorde/gör Vilks som han gör? Jag tänker på Koranbränningarna till exempel.

SVT Debatt från 2011:
Jag förstår mig inte riktigt på honom. Han säger att han vill visa på medias roll i vad som händer runt om i värden? Var han medveten om att följden av hans handlingar skulle bli att människor dog? Var det han ville visa på - att det var "medias fel"?

Jag förstår mig inte heller riktigt på Anna Odell eller Elisabeth Ohlson Wallin...

Eller Nathalia Edenmont ... (Fast hon höll ett väldigt intressant sommarprat - lyssna här, genom det kunde jag förstå lite mer varför hon gör den konst hon gör. Men jag tycker ändå det är fel att  t ex halshugga kaniner, fota och ställa ut.)

Yttrandefrihet är jätteviktig.

Jag tror också på respekt, empati, ödmjukhet. Det är också viktigt.

Allt för konsten? Allt?

Bild från Bea Landberg

Jag undrar om de stora profilerna på nätet har funderat över det här - vad de vill få ut av sina handlingar osv? De som twittrar, bloggar, skriver artiklar till tidningar. De har många läsare, många som retweetar det de skriver, många som ser upp till dem.

Är anledningen till att en del av dem har så många läsare att de provocerar (eller tidigare har provocerat)? Vilka tror de att de lockar till sig? Har de tänkt på vilka de stöter ifrån sig?

Har de tänkt på hur många som tänker "nej, aldrig feminism" när feminister (som de själva menar att de är) skriva att de hatar män, att tjejer ska ge igen med samma metoder som en del män använder mot tjejer?

Har de tänkt på vad detta gör i längden?

Jag tror att stark provokation kan få motsatt effekt till det man säger sig vilja uppnå.

Fi är ett parti som jag har en del synpunkter på. Till exempel pratar de om revolution (revolution har som jag förstått alltid tidigare inneburit våld och/eller död) och en politiker i partiet är med i AFA - som är för våld.

Och så det här - man tycker tydligen att Jimmie Åkesson ska deporteras?


Jag tycker att Åkesson har en massa konstiga idéer och så men jag tycker inte att han ska deporteras. Och varför just till Danmark??? Hm...

En del menar att vissa bloggare till exempel är ironiska. Men jag tycker att man ska vara försiktig när man "skriver ironiskt" - då får man väl överdriva väldigt mycket eller använda sig av såna här - ;-).  Annars är det ju svårt att veta om det är ironi eller inte.

Vad tycker ni om Gudruns retorik i den här debatten?



Jag tycker att hon använder sig av lite av en "lilla gumman-attityd". Hon använder härskartekniker - som hon kritiserar män för att använda... Detta skrev jag sen på twitter, några tjejer svarade att det stämde minsann inte.

Nu till den andra "sidan": Journalisten och författaren Ingrid Carlqvist verkar gilla att provocera. Hon grundade den islamfientliga tidningen "Dispatch International", så här står det i en artikel i Expressen :
 
Delar av innehållet i papperstidningen Dispatch International, grundad i samarbete med den danske publicisten Lars Hedegaard, är uppviglande. Ambitionen att ge en ocensurerad bild av multikulturalismen sträcker sig från indignerade inrikesnyheter - som att papperslösa ska få rätt till vård för 50 kronor - till mer "vetenskapliga" avslöjanden. Tidningen har förutspått reducerade IQ-nivåer i västerländska demokratier på grund av ökad tillströmning av afrikaner: "den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går", skev en dansk professor emeritus i utvecklingspsykologi i september 2012.
 
I utgåvan från den 18 april i år återger man nya rön från en tysk nättidning om den "turkisk-arabiska blodtörst som nu manifesterar sig över hela Tyskland". Unga muslimska män styrs av en våldsam socialdarwinistisk instinkt: "Det går alltid till på samma sätt: En grupp angripare, som agerar som vargar, cirklar runt sitt byte och driver det mot alfahannen som får första tjing på att slita stycken ur offret till slutligen hela gruppen går in för själva dödandet."
- Är det viktigt att döma folk efter IQ, frågar sig Ingrid Carlqvist retoriskt. Jag skulle aldrig säga: där går en svart, han har säkert lågt IQ. Det vore rasism, och helt idiotiskt. Däremot tycker jag det är intressant att vi får in den här jättestora invandringen från låg-IQ-länder. Vi får ju inte bara toppbegåvningarna utan ett tvärsnitt. Vissa säger ju att man kan öka sitt IQ, men jag är tveksam om det går mer än ett par snäpp. Det finns ju ingen demokrati i världen där national-IQ är under 90. Vi i västvärlden gör misstaget att tro att en demokrati är en självklarhet för alla, men den kräver ganska mycket av sina medborgare.
 

Jag har lite svårt med det här att vara radikal, vare sig det gäller högerextremism eller vänsterextremism, islamism eller militanta buddister. Och så vidare...

Det är ju ändå en del som lyckats nå ut till många människor på olika sätt utan att provocera särskilt mycket. De har istället använt sig av respekt, ödmjukhet och empati.

Bildkälla

Till exempel Mahatma Ghandi, Nelson Mandela, Moder Teresa, Astrid Lindgren och Laleh.

Jag letade på nätet igår efter något fint att skriva i ett kort till ett brudpar. Då hittade jag en bit ur en bok, "Profeten, som Khalil Gibran, en libanesisk-amerikansk konstnär och författare född 1883, har skrivit. Profeten har legat på den internationella bestsellerlistan i 50 år och dess tidlösa budskap ligger nära flera av de stora religiösa förkunnarnas, enligt Wikipedia .

När Gibran begravdes vandrade hundratals präster och religiösa ledare - katoliker, protestanter, ortodoxa, judar, bahá'íer och muslimer sida vid sida i begravningsprocessionen. Det tycker jag säger en del. 

Här kan ni se den första TV-sända intervjun med Mahatma (han hette egentligen något annat men kallades för Mahatma - "stor ande") Ghandi:



Ralph Waldo Emerson, amerikansk filosof född 1803:
Människan respekteras bara när hon respekterar


Det här (se nedan) är något som nog skulle vara bra om alla människor, troende som icke troende, tänkte på någon gång ibland:
Källa: fatimajohansson.se
(förresten en mycket läsvärd blogg)
 
 Det här är vad jag tycker.