onsdag 21 augusti 2013

Tid att tänka på tid

Ibland känns det som att man har för lite tid. När man vill hinna så mycket så möjligt på så kort tid som möjligt, för att man ska hinna med något annat, senare.
Bild från Facebook
 

Eller när klockan närmar sig 5:00 en lördag morgon och man sitter och pratar om allt mellan himmel och jord, om hallonlakritsskallar, fraktaler och spöken till exempel, med sina bästa vänner (man har hållt på med det sen klockan 19:00 kvällen före - det kallas i mina kretsar för  "tjejkväll") - och man inser att det kanske är läge att åka hem och lägga sig. Då känns det som att man har för lite tid, för man ville ju sitta där ännu längre.

Ibland känns det som att man har för mycket tid. Man vill "snabbspola fram" en dag kanske för att komma till en "annan" tid.

Det känns som att jag har för mycket tid just nu. För jag kan inte sova. Jag vet att det vore väldigt bra att sova nu men det går liksom inte. Så därför tänkte jag att jag skulle försöka använda denna tiden tills att den "nya tiden" kommer. Jag får skriva ner det jag tänker, hade jag tid att tänka. Förhoppningsvis blir jag trött på köpet och kan "spola fram" tills imorgon bitti. 

Undrar om man tänkte så här förr. Tänkte man på tiden? 

Är begreppet "tid" en modern företeelse? Är det som med begreppet "lycka" - att man inte hade tid att tänka på "tid" förr? Därför blev man inte psykiskt sjuk på samma sätt som nu? (Numera "upptäcks" ju fler psykiska sjukdomar hela tiden, om man ska gå efter "psykiatribibeln" DSM eller vad den nu heter.) Man hade förr liksom varken för lite eller för mycket tid till att vara lycklig eller olycklig? Man bara var? 

Fast det tänkte man ju inte på?

Hmm!?!

Fast å andra sidan hade man ju heller inga hallonlakritsskallar... 



Observera att jag inte menar att "vifta bort" människors eventuella psykiska ohälsa med att de har "för mycket tid att tänka över den". Det finns såklart massor av människor som mår mycket dåligt. 


Vem började använda slöja? Del 1

 
Jag tog på mig en slöja igår kväll efter att ha hört talas om den hemska händelsen om kvinnan med slöja som blev misshandlad på grund av - sin slöja. Kvinnor på nätet hade startat Hijabupproret, för att stödja kvinnan skulle man bära en slöja själv.

Men var kommer bruket av slöjan ifrån egentligen? Kom det med islam? Kristna kvinnor i Sverige hade väl förr ofta slöja, och kristendomen är ju en "äldre" religion jämfört med islam. Jesu mor Maria (judinna) är väl ofta avbildad med slöja? Fanns det kanske en praktisk anledning för riktigt länge sen till att man började använda slöja? 

Så här står det i Populär Historia:
 

"Slöjans historia är flertusenårig. Så tidigt som på 1200-talet f Kr föreskrev assyrisk lag att fria kvinnor skulle bära slöja utomhus, medan slavinnor och prostituerade inte fick beslöja sig. I antikens Grekland skulle gifta kvinnor vara beslöjade, medan ogifta kvinnor, prästinnor, prostituerade och slavinnor var förbjudna att bära slöja. I antiken, liksom i vårt nordiska bondesamhälle, var slöjan/huvudduken främst en klassmarkering. Slöjan markerade att en kvinna tillhörde en enda man, medan den obeslöjade kvinnan var tillgänglig för alla. I Gamla testamentets berättelser anges att dåtidens kvinnor bar slöja. ”Då dolde hon sig i en slöja”, berättas till exempel om Rebecka i Första Moseboks 24:e kapitel."


Jag tolkar det som att slöjan markerade vilka kvinnor som var "ärbara"? De utan slöja behövde man inte respektera? 

Men varför använder muslimska kvinnor slöja?

Jag läser en bok. (En bok som förresten är väldigt bra.)

Bild från Villemo

"Medinas juvel" av Sherry Jones.
Det är en historisk roman som handlar om Aisha, född år 613 efter Kristus, i Saudiarabien, där kvinnor betraktas som mäns ägodelar. Hon gifts bort nio år gammal med den då 54 år gamla profeten Muhammed (Aisha flyttar dock först några år senare till honom och hans andra fruar), som har fått uppenbarelser om att det bara finns en enda gud, Allah. Muhammed är lite vänligare mot kvinnor än andra män. Men efter par år får profeten en uppenbarelse från Allah.

"När du frågar hans (profetens) hustrur om någonting, fråga då genom en slöja. Det är renare för ditt hjärta och för deras också."
 
 
Fortsättning följer.




fredag 16 augusti 2013

Färsk nyhet om ny katthet

Jag hörde precis på radion i P4 att man upptäckt ett nytt däggdjur, det kallas olinguito och ser tydligen ut som ett mellanting mellan en katt och en teddybjörn. Läs här!


Olinguiton upptäcktes igår torsdag 15/8 och den är besläktad med tvättbjörnen. Den finns redan på Wikipedia

onsdag 14 augusti 2013

Våra kroppar, del 1

En kille i min klass i 8:an eller 9:an sa nån gång att Britney Spears var "mullig". Av någon anledning så hade vi en stor affisch med Britney Spears i klassrummet och hon kom väl upp som ett samtalsämne då och då. Jag kommer inte ihåg om jag ansåg hon var "mullig" då, men nu när jag tittar på bilder på tjejen Spears från 1999 (då gick jag i 8:e och 9:e klass) tycker jag att hon är smal.

Britney Spears 1999. Foto från www.film.com

Någon gång vid den tiden skrev också en journalist i tidningen Frida (som väldigt unga tjejer läser) att alla som hade storlek medium var "mulliga". (Med den definitionen har jag i princip alltid, i mitt vuxna liv, varit "mullig", ja, i alla fall har min underkropp alltid varit det...) 

Vem är det då som är mullig?
Och vad betyder ordet? Enligt boken "Våra ord - kortfattad etymologisk ordbok" kommer ordet från "mulla", som betyder "fyllig kvinna" och det har ett ovisst ursprung.

Eller - varför ska vi fokusera så mycket på kroppar hela tiden? "Få drömkroppen", "Experternas bästa bantningstips", "Kändisarnas förstörda kroppar" är tidningsrubriker jag hittar på, men liknande har väl säkert förekommit. Det handlar i alla fall ofta om kroppen. Petra Månström skriver om hur folk verkar tro sig ha en rätt att ha åsikter om andras kroppar i Svenska dagbladet. Hon skriver också om den sjuka vikthetsen kring Storbrittaniens prinsessa Kate Middleton. Tydligen twittrade tidningen OK ut en undring om "hur många bebisar Kate egentligen hade fött" efter att man fått se henne och hennes man med deras nyfödde, EN DAG efter förlossningen. Jag som tycker det är konstigt att magen kan sen så mycket mindre ut dagen efter, jämfört med dagen före, då den ju är väldigt stor! Eller är det bara jag?
Bild från www.svd.se 
En annan väldigt vettig, och rolig, person är Sonja Abrahamsson, alias "hej sonja" (hon blev för övrigt känd i hela världen, i alla fall på internet, efter att ha twittrat under Visit Swedens konto, @sweden, förra sommaren, och bland annat undrat vad "grejen med judar" var, läs och lyssna här- observera att i det avseendet tycker jag INTE att hon är vettig!!!). Hon undrar i sin blogg över varför vi måste vara så fokuserade på kroppar hela tiden, och varför kroppen i samhället "ska" vara vacker - även som "tjock" till exempel. Ja, varför måste kroppen vara vacker precis efter att en kvinna fött sitt barn?

Det får mig att tänka på kroppsuppfattning - hur man själv uppfattar sin kropp. Enligt Wikipedia så är kroppsuppfattning detta:
Kroppsuppfattning eller kroppsbild är en central del av individens självuppfattning, såsom individens egen uppfattning om sin egen kropp, dess utseende, storlek och motoriska förmåga, och som ett objekt skilt från andra objekt. Kroppsuppfattning som term uppkom inom den freudianska psykoanalysen för att kunna skilja personens och omgivningens uppfattning om personens fysiska attraktivitet. Den formas av individens erfarenheter, sociokulturell påverkan, självmedvetande och psykiska hälsa. Problem med kroppsuppfattningen kan leda till ätstörningar och dysmorfofobi. 
Här finns en intressant studie om kroppsuppfattning relaterat till massmedias bild och BMI (en studie som jag inte orkar läsa igenom ikväll..., men säkert någon dag framöver).

Daily Mail skriver om den nya "svenska" skyltdockan. Läs mer om hur det egentligen ligger till här!

Jag återkommer!