Visar inlägg med etikett kändisar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kändisar. Visa alla inlägg

onsdag 19 februari 2025

Fria tankar, inspirerade av en dålig bok...

Vi hade förra gången i bokcirkeln en bok som jag tyckte var nästan totalt helt värdelös, jag förstod mig inte på den. Agneta Pleijels "En vinter i Stockholm". Men några deltagare i bokcirkeln sa att det verkade som att författaren helt fritt skrev ner minnen och tankar som kom till henne, hon skrev hej vilt från olika skeenden av sitt liv, men som hon när hon skrev kom till henne som minnen. Några andra tjejer i bokcirkeln sa att när man började tänka på det på det viset, blev det lättare att läsa själva boken. 

Så det är det jag tänker att jag ska göra i detta blogginlägg, låta tankarna flöda som de kommer precis här och nu, i mörkret i min lägenhet, efter att jag har funderat på om jag skulle blogga eller inte. Jag har flow just nu, med tankar, som man kan ha flow när det gäller att skapa med annat än ord, som jag också har ibland, till exempel gällande scrapbooking. Ibland glömmer jag att äta på flera timmar, om jag fixar kaffe kallnar det innan jag hunnit dricka ens en tredjedel. För att jag är så inne i det jag håller på med, jag glömmer allt annat. Vi fick lära oss lite om flow när jag gick psykologikursen för länge sedan (grundkurs) har jag för mig. 

Så nu börjar jag. Jag tänker på att det är en härlig kväll, jag har börjat komma upp mycket tidigare på morgnarna nu, slutat snooza nästan helt. En god cirkel blir det, till skillnad från en ond. Vi behöver mer goda cirklar tänker jag, så jag hoppas inte att denna bryts och istället blir en ond. Jag tror inte det heller.

Apropå psykologi så har jag förstått att människor generellt, alla, ser på sig själva och sina närmaste som att dessa är heterogena, fyllda av nyanser, eller om det finns bättre ord för det... Till skillnad från folk från andra ställen, folk man inte känner så noga, personer från andra länder, då tycker man (alla människor!) att de är mer homogena, mer lika varandra. Jag tycker det är himla intressant. När man var liten tyckte man att kanske alla i Kina såg likadana ut, när man såg kineser på TV, men jag läste eller hörde någonstans att kineserna tycker att européerna ser väldigt lika ut varandra. Och det har ju med det jag skrev innan att göra! 

Vi kanske skulle försöka, för att lösa alla problem som finns, lära känna varandra, se att vi är olika. Jag bara funderar nu. Jag tycker själv att jag sedan några år insett att de flesta människor är trevliga, när man väl börjar prata med dem, när man mer förstår sig på dem och lär känna dem lite. Det kanske kan låta konstigt, men jag var ett väldigt blygt barn, jag vågade inte prata med någon nästan, förutom min familj och några få kompisar. Jag sa ingenting i skolan, inte i lågstadiet och mellanstadiet. Det kanske är svårt att förstå nu för mina kollegor till exempel, för jag pratar ibland så mycket på lunchen att jag nästan glömmer av att äta...

Slut på funderandet, nu ska jag sova. Behövde få ur mig lite ur huvudet, för att kunna slappna av... 

Skulle förresten önska att det fanns någon typ "filosofiklubb" här någonstans, där man kunde diskutera det här, jag saknar min tid på internatet på Billströmska där det fanns när man ville tillgång till massa intressanta människor att diskutera med... Jag vill inte gå med i ett parti och diskutera där, det verkar så himla inrutat eller vad man ska säga, och så måste ju alla rösta likadant i partiet, de som alltså är mer i politiken. Det skulle jag nog aldrig klara av. 

Vem vet, kanske kommer det ett inlägg med tankar och funderingar kring böcker... Det funderar jag i alla fall på. Skriv gärna någon kommentar om vad ni tycker om det jag skrivit, jag gillar diskussioner! 


lördag 3 augusti 2024

Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 4 - mer om vad jag lärt mig

Kom att tänka på lite saker nu idag. Jag har varit för feg tidigare, inte vågat saker, senare i livet ångrat mycket. Tänkt mycket på det, främst grubblade jag över sådant under depressionen 2010 (och massa annat). Jag var tidigare för blyg, för osäker, skämdes för mig själv, för den jag var, förstod mig inte på mig själv, jag tyckte att jag var annorlunda … 

Sedan har jag tänkt att jag ska våga mer. Det är bättre att ångra sådant man gjort, än saker man inte gjort. Så säger väl till exempel en del gamllingar som är på väg att dö? (Har för mig jag har läst något sådant...) Det ligger nog mycket i det. 

Man får försöka lära av det som varit, leva i nuet mest, men ändå se framåt. Det är nog inte bra att bara leva i nuet, och inte heller för mycket i framtiden, tänker jag...


Jag har nu nästan läst färdigt Kristian Gidlunds bok "I kroppen min" (skrev om honom lite i mitt blogginlägg om depressionen 2010: När jag låg på stranden...., men jag hade inte då läst boken, tror att jag hade lyssnat på hans sommarprat). Boken tycker jag är en av de bästa jag läst! Den är naturligtvis väldigt sorglig, men vacker också, och han får med filmer (till exempel Stekta gröna tomater som jag gillar, men det var länge sedan jag såg den), musik, till exempel Johnny Cash, och annat i boken, det gillar jag. Gidlund skriver om hur han inte får träffa sitt barn som han så gärna ville ha, och om hur hans brorsson inte kommer få träffa hans barn, och om hur han inte kommer få se sina föräldrar bli riktigt gamla. 


"Men mitt bläck är blod", ur Gidlunds bok.



Från Pinterest.




Så för att avsluta det här inlägget, nu vet jag mer om mig själv, jag vågar stå för den jag är, jag har respekt för mig själv. I och med det förstår man att andra inte kan bete sig hur som helst mot en. Nu har jag försått mer mitt eget värde. 

Och så en liten klokskap:

Från Pinterest.


söndag 3 augusti 2014

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia


Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 
En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 
Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...


söndag 3 november 2013

Malou behöver inte banta!!!

En gång för länge sen när jag var i simhallen hörde jag en flicka på ungefär tio år säga: "Oj, jag har visst gått upp!".

Det där hade hon väl antagligen hört sin mamma säga.

Ska en tioåring behöva tänka på hur mycket hon väger? Jag tycker inte det.

"Vi lever i ett ätstört samhälle", menar Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri. Se den här filmen:


 
 
Jag tittade på "Efter tio" i TV4 i veckan. Malou håller tydligen på att testa 5:2-dieten. Hon har säkert provat alla dieter som varit på tapeten sen det programmet började sändas. Och grejen är ju att hon inte behöver banta.

Paulo Roberto var med i samma program. Han tyckte det var löjligt att hålla på med dieter, att man istället skulle röra sig och ha roligt, äta gott och lagom! Att man måste ändra sin livsstil om man nu är överviktig. Jag håller med Paulo i detta.

Bantningsreklam invaderar mig på facebook. Jag blir irriterad. Jag tänker på alla de som har ätstörningar - det kan ju säkert trigga igång sjuka tankar hos dem.

Jag har varit med om att jobbarkompisar som är helt normalviktiga pratar om olika typer av bantning. Att de så gärna vill komma i de där jeansen de hade för 5 år sen, till exempel.

Mycket säljs med hjälp av smalhet. Reklamen vill få oss att tro att vi blir lyckliga om vi är smala.

Media recenserar, framför allt kvinnors, kroppar hela tiden. Alla gör det! Antingen är någon för tjock eller så är den för smal. Läs mer i detta inlägg. Och här.

Allt det här gör, tror jag, att fler mår dåligt, att fler får en skev kroppsbild, att fler får ätstörningar.




Men det är komplicerat. Samtidigt är det ju så att andelen överviktiga och feta ökar. En del äter uppenbarligen för mycket och rör på sig för lite. Hamburgarna på McDonalds har tydligen blivit mycket större sen 70-talet, tallrikarna vi äter på har blivit större och därmed hur mycket vi lägger upp på tallriken (och då äter vi ju mer).

Samtidigt som det överallt ska bantas och hårdtränas, ska det också njutas av mat!

Lady Dahmer startade tidigare i år en debatt om vikthetsen och hälsohetsen i vårt samhälle idag. Läs här till exempel.

I tidningen Kommunalarbetaren fanns det med en bra artikel av Hillewi Wahl - hon menar att övervikt inte är en hälsofara. I samma nummer av tidningen finns bland annat tips om hur du går ner i vikt med hjälp av - ja, ni kanske kan gissa vilken diet?

En ätstörning kan också vara att man hetsäter mycket, och därmed går upp i vikt. Det är ju heller inte hälsosamt.




Vad kan man då göra själv?

  • Ja, om du är normalviktig - klaga inte över några kilo för mycket!

  •  Sluta att kommentera andras kroppar!

  • Ät normalt, hitta någon fysisk aktivitet som du tycker är rolig!

  • Lev livet!




Lyckan sitter inte i vikten.

söndag 6 oktober 2013

Våra kroppar, del 2

Jag har funderat länge på en sak.

Ätstörningar uppkommer ofta, verkar det som, i 13-årsåldern och där omkring, ungefär i åldern då puberteten för flickor är igång. Jag har hört från en kompis som är dietist att för att mensen ska komma måste flickan ha en viss andel kroppsfett. Det är alltså naturligt att flickor blir lite mulliga i den åldern. Annars utvecklas de inte. En del könshormoner kan bara tillverkas i fett. Jag har inte hittat någon källa annan än wikipedia om det här.

Jag har tidigare läst att kvinnor behöver en viss andel fett på kroppen för att kunna bli med barn, annars kan mensen försvinna.

Jag läser en del bloggar ibland, har varit inne på några som skrivs av tjejer som har eller har haft ätstörningar. Några skriver att de inte ville bli kvinnor, de ville inte bli vuxna. Istället ville de stanna kvar i "den trygga barndomen". De började att svälta sig själva.
Bilden hittade jag hos Spiderchick, Hon ger förresten finfina tips på hur man får bra självförtroende. Hon hade förut den då anorektiska Nicole Richie som förebild men har nu tänkt om.
 
här står det i en artikel om en kvinna som haft anorexi:
"Rädslan att bli vuxen lade grunden till hennes anorexi, anser hon.
– Jag blev fixerad vid att träna och att inte äta. Någon annan hade kanske börjat hetsäta. Det är ett uttryck för samma sak. Jag fick fobi för att gå upp i vikt och svälte mig för att slippa bli vuxen. Det var mitt sätt att kunna kontrollera mitt liv. Träning och anorexin blev en flykt för att slippa ta itu med det jag var rädd för."

Varför berättar man inte detta för alla flickor? (Jag kommer i alla fall inte ihåg någon som förklarade detta.) Det är alltså inget konstigt med att kroppen ändrar sig och att man blir lite "mullig"!
Anorektiker. Bildkälla
 

onsdag 14 augusti 2013

Våra kroppar, del 1

En kille i min klass i 8:an eller 9:an sa nån gång att Britney Spears var "mullig". Av någon anledning så hade vi en stor affisch med Britney Spears i klassrummet och hon kom väl upp som ett samtalsämne då och då. Jag kommer inte ihåg om jag ansåg hon var "mullig" då, men nu när jag tittar på bilder på tjejen Spears från 1999 (då gick jag i 8:e och 9:e klass) tycker jag att hon är smal.

Britney Spears 1999. Foto från www.film.com

Någon gång vid den tiden skrev också en journalist i tidningen Frida (som väldigt unga tjejer läser) att alla som hade storlek medium var "mulliga". (Med den definitionen har jag i princip alltid, i mitt vuxna liv, varit "mullig", ja, i alla fall har min underkropp alltid varit det...) 

Vem är det då som är mullig?
Och vad betyder ordet? Enligt boken "Våra ord - kortfattad etymologisk ordbok" kommer ordet från "mulla", som betyder "fyllig kvinna" och det har ett ovisst ursprung.

Eller - varför ska vi fokusera så mycket på kroppar hela tiden? "Få drömkroppen", "Experternas bästa bantningstips", "Kändisarnas förstörda kroppar" är tidningsrubriker jag hittar på, men liknande har väl säkert förekommit. Det handlar i alla fall ofta om kroppen. Petra Månström skriver om hur folk verkar tro sig ha en rätt att ha åsikter om andras kroppar i Svenska dagbladet. Hon skriver också om den sjuka vikthetsen kring Storbrittaniens prinsessa Kate Middleton. Tydligen twittrade tidningen OK ut en undring om "hur många bebisar Kate egentligen hade fött" efter att man fått se henne och hennes man med deras nyfödde, EN DAG efter förlossningen. Jag som tycker det är konstigt att magen kan sen så mycket mindre ut dagen efter, jämfört med dagen före, då den ju är väldigt stor! Eller är det bara jag?
Bild från www.svd.se 
En annan väldigt vettig, och rolig, person är Sonja Abrahamsson, alias "hej sonja" (hon blev för övrigt känd i hela världen, i alla fall på internet, efter att ha twittrat under Visit Swedens konto, @sweden, förra sommaren, och bland annat undrat vad "grejen med judar" var, läs och lyssna här- observera att i det avseendet tycker jag INTE att hon är vettig!!!). Hon undrar i sin blogg över varför vi måste vara så fokuserade på kroppar hela tiden, och varför kroppen i samhället "ska" vara vacker - även som "tjock" till exempel. Ja, varför måste kroppen vara vacker precis efter att en kvinna fött sitt barn?

Det får mig att tänka på kroppsuppfattning - hur man själv uppfattar sin kropp. Enligt Wikipedia så är kroppsuppfattning detta:
Kroppsuppfattning eller kroppsbild är en central del av individens självuppfattning, såsom individens egen uppfattning om sin egen kropp, dess utseende, storlek och motoriska förmåga, och som ett objekt skilt från andra objekt. Kroppsuppfattning som term uppkom inom den freudianska psykoanalysen för att kunna skilja personens och omgivningens uppfattning om personens fysiska attraktivitet. Den formas av individens erfarenheter, sociokulturell påverkan, självmedvetande och psykiska hälsa. Problem med kroppsuppfattningen kan leda till ätstörningar och dysmorfofobi. 
Här finns en intressant studie om kroppsuppfattning relaterat till massmedias bild och BMI (en studie som jag inte orkar läsa igenom ikväll..., men säkert någon dag framöver).

Daily Mail skriver om den nya "svenska" skyltdockan. Läs mer om hur det egentligen ligger till här!

Jag återkommer!

tisdag 20 december 2011

Konfunderad Andersson

Twitter-Trasan slumrade till innan ikväll när vi satt och kollade på TV (vi kollade på sporten, det tyckte väl inte hon var särskilt stimulerande...). Hon pratade i sömnen, konstigt, det gör hon ju min Twittran aldrig annars… Något som lät som ”Stenmarck… jag vill bli din”.
Jag vet inte vad jag ska tycka.

torsdag 17 november 2011

onsdag 16 november 2011

Julia Roberts en elak häxa




Blir svanhatt trendigt år 2012, tro?


Jag är nyfiken på denna film, "Snövit" i en ny version.
Ska komma på bio nästa år.

söndag 2 oktober 2011

Gräddtårtans Dag


Tårta från bliminjast.se. 
Kolla in receptet där.
Alla lager har olika smaker.

Idag är det Gräddtårtans Dag.
 
Världens största glasstårta, 9 ton,
hittade jag hos Pernilla Wahlgren.


fredag 16 september 2011

Angående Järvheden...

Kom på nu. Jag måste ju blandat ihop Järvheden med järven som spelar hockey.
Bild från Aftonbladet.
Får erkänna att jag inte hittade bilden, 
här är det björnar som spelar hockey.
Eller stavas det Dvärgheden?

torsdag 15 september 2011

Vem är du, ryss?

Med jämna mellan rum får jag besökare från Ryssland, som söker efter bloggen på en rysk sökmotor.
Jag känner inte direkt till någon ryss eller någon som befinner sig där.
Vem är du, ryss?
Bild från Wikipedia.
Och på tal om andra mysterium, jag har fått för mig att han Thomas Järvheden har varit en känd hockespelare tidigare. Har jag rätt eller är det någon hockeylirare som liknar honom?

måndag 22 augusti 2011

Kärleksbarnet Astrid orsakar psykos hos värmlänning

Bild från Nemos Krypin.
Observera att detta är ett montage!
Enligt Herman Lindqvist kommer det att bli ett "kärleksbarn". Linnea förklarar vad det egentligen är.
Härliga Henrik Torehammar drabbades av en bebispsykos - Lyssna!
Någon tror det blir en bebis med Jay Leno-haka, antagligen orolig för detta scenario har en annan person twittrat om  kejsarsnitt (har jag hört)...
Jag tippar fortfarande att det blir en Astrid.

lördag 13 augusti 2011

Pee?

Jättebra låt, men den har en något knepig text...


"Have´nt you learned to pee"?

måndag 8 augusti 2011

Klureri klurera!

Vilka kändisar är det som målat dessa konstverk?

Omkullkastade kändisar: Peter Wahlbeck, Peter apelgren, Carolina Gynning, Åsa Waldau
Omkullkastade bildkällor: sverigesradio, affekten, sektinfo, blackandwhiteart

torsdag 28 juli 2011

Vad säger han nu?

Det som hänt i Norge fick mig att tänka på intervjun i Tankesmedjan, P3, med Jimmie Åkesson, från Almedalsveckan för några veckor sedan.
Kolla!
Han tycker att den islamistiska terrorn är det största hotet, i jämförelse med annan terrorism.
Han säger också så här:
Precis som vikingarna så är vi svenkar även idag väldigt intresserade av att åka runt om i världen och ta till oss andra kulturer.
Hihi!
Men långt ifrån lika roligt som detta:




torsdag 14 juli 2011

Tacka Marx för semestern

En som kunde det här med att ta semester.
Jag har fått lära mig att den som som kom på idén om semestern var Marx. Tanken bakom var att få arbetarna att bli ännu mer effektiva.

Ja, det där släktet Marx verkar vara rätt förnuftigt. Läs även detta.

tisdag 5 juli 2011

Boxer-Bosse på G?

Jag tror att Victoria och Daniel kommer att få en liten flicka som de kommer att döpa till Astrid. Det är ju ett namn i släkten och så verkar det vara rätt populärt nu.
Så här kan hon komma att se ut:


Eller så blir det en busig Boxer-bebis. Undrar du varför - kolla in detta!
Bild från Malin.
Kanske följer de trenden och döper honom till Bosse?

torsdag 16 juni 2011

Hon tar fettcellerna på allvar

Det finns män som sägs kunna prata med olika slags varelser:
Mannen som kunde tala med hästar.
Mannen som kan tala med hundar.
(Och även en som dansade med vargar.)
En kvinna har nu gett sig in i denna "bransch".
Kvinnan som kan tala med fett.
'I listen to what emotion is in the cell membrane,
then I talk to it'

Hon heter Mary Ascension Saulnier och ska ha hjälpt bland andra Paris Hilton och Kate Hudson.
Läs mer här!
Gosiga fettceller som kan köpas här .
Bild från Zetaa.

onsdag 1 juni 2011

Katt-nörderi



<>
Shoppa T-shirt med detta tryck här.