Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 1 - de första åren

Jag fyller snart 40 år. Kollade för några dagar sedan igenom den här "gamla bloggen", och kom på att det kanske skulle vara kul att skriva ett inlägg nu inför min 40-årsdag... Saker som jag lärt mig och saker som jag har varit med om, både positiva och negativa. 

Igår på vägen hem från Göteborg, den tredje dagen på min sommarsemester, skrev jag ner olika saker som jag kom på i punktform i min mobil. Det blev till slut mer än 150 punkter. Så nu tänker jag att jag får göra flera inlägg, försöka skriva utefter olika sorters teman. Vi får se hur det går... 

Nu när jag ändå inte kan sova och har en massa inspiration, tänkte jag att jag skulle börja! Jag har kommit på att det dyker upp nya tankar när jag skriver ner det som jag varit med om, och mina funderingar osv (lite svårt att förklara, men jag kan dra slutsatser när jag skriver ner det som jag varit med om, t ex komma till insikter när jag sms:ar en kompis om någon händelse, det händer något i mitt huvud när jag ser saker jag funderar på och saker som jag varit med om nedpräntade), så det är spännande även för mig att se hur denna text blir.

Det första som vi kan börja med tänker jag är min första tid i livet, de första åren. Jag vet inte riktigt om alla saker är sådant som jag verkligen kommer ihåg från när det hände, säkert kan det vara så att jag tror mig minnas, men att det är någon som berättat efteråt om händelsen, eller att jag sett det på något foto. 

Men i alla fall ... (och detta kommer jag ju så klart inte ihåg, utan det har mina föräldrar sagt till mig långt senare) ... när jag föddes spelades "Du gamla du fria" på radion som var på, för det var tydligen någon svenska som vunnit i någon sport. Det är därför kanske som det är så konstigt att jag inte blivit det minsta sportintresserad (förutom sommaren 1994 då så klart, som jag tidigare skrivit ett inlägg om: Den gamla goda tiden). Jag får panik bara jag hör jingeln till Radiosporten i P4, och jag klarar inte av alla jobbiga ljud i t ex hockeymatcher....... Gillade inte gympan i skolan. Typ den enda gången som jag var bra i gympan, sprang 60 meter på en bra tid, någon gång i mellanstadiet, sa läraren att det var fel på mätutrustningen... 

Jag var tydligen bra på färg och form redan som liten, försökte har man berättat för mig sälja torkade ogräs som jag hade arrangerat i små buketter, jag ställde mig vid vägkanten nedanför vårt hus och hoppades på kunder. 

Detta tror jag att jag kommer ihåg på riktigt: den dagen när jag hittade min lillebrors stora bajskorv (tänk en sådan som finns som fejk på Buttericks, en riktig "stereotyp" av en fet bajskorv) på mattan i finrummet hemma, ropade till mamma därefter. Vet inte om hon blev så glad. 

På ett kalas innan jul hos släktingar började en del av mitt hår brinna, det var tända ljus på bordet. 

En gång, jag vet inte hur gammal jag var, var jag på väg ner för vår branta backe mot den stora vägen, på cykel. Som tur var räddade morfar mig, annars vet vi väl inte hur det hade gått...

Ett otäckt minne var när jag och min familj plus en annan familj med tre barn var en vecka i Hundfjällen i Sälen, det blev något konstigt med dragkedjan i jackan och jag fastnade i liften, jag kunde inte gå av där man skulle gå av. Jag blev jätterädd och skrek, jag trodde att jag skulle följa med upp i skyn med liften på väg tillbaka (jag trodde att jag skulle "hängas"). Som tur var hörde en gubbe mig (han var säkert ingen gubbe egentligen, men när jag var sådär 10 år tyckte jag nog att alla män som såg ut att vara över 35 år, att de var gubbar), tryckte på en stor rund röd knapp och fick stopp på hela liften. Jag dog inte som tur var! Mina kompisar blev lite konfunderade när jag skrev på vykorten hem sedan, att "jag var nära att dö i liften".

Wikipedia

Jag hade en kompis som jag uppgicks väldigt mycket med innan jag började skolan, och vi hade för oss lite speciella saker. Till exempel gick vi ibland in i kohagarna jämte vårt hus, men det var viktigt sa min kompis att vi tog av oss alla röda kläder, för tjurarna blev som galna när de såg rött, då skulle de rusa mot oss (med tanke på tjurfäktningarna och det röda skynket som de har där, antar jag, men jag har förstått långt senare att det inte ligger någon sanning alls i det). 

Jag kommer också ihåg när vi var hos "faster Lilly" (egentligen min pappas faster, men alla kallade henne "faster Lilly"), vi skulle fika och hon förstod inte att vi barn inte gillade kaffe. Hon hällde upp det till alla. När Lilly var iväg i köket och skulle fixa något, hällde pappa ut kaffet från våra koppar i krukväxterna. 

Mer kommer! Håll ut!