Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 4 - mer om vad jag lärt mig

Kom att tänka på lite saker nu idag. Jag har varit för feg tidigare, inte vågat saker, senare i livet ångrat mycket. Tänkt mycket på det, främst grubblade jag över sådant under depressionen 2010 (och massa annat). Jag var tidigare för blyg, för osäker, skämdes för mig själv, för den jag var, förstod mig inte på mig själv, jag tyckte att jag var annorlunda … 

Sedan har jag tänkt att jag ska våga mer. Det är bättre att ångra sådant man gjort, än saker man inte gjort. Så säger väl till exempel en del gamllingar som är på väg att dö? (Har för mig jag har läst något sådant...) Det ligger nog mycket i det. 

Man får försöka lära av det som varit, leva i nuet mest, men ändå se framåt. Det är nog inte bra att bara leva i nuet, och inte heller för mycket i framtiden, tänker jag...

Jag har nu nästan läst färdigt Kristian Gidlunds bok "I kroppen min" (skrev om honom lite i mitt blogginlägg om depressionen 2010: När jag låg på stranden...., men jag hade inte då läst boken, tror att jag hade lyssnat på hans sommarprat). Boken tycker jag är en av de bästa jag läst! Den är naturligtvis väldigt sorglig, men vacker också, och han får med filmer (till exempel Stekta gröna tomater som jag gillar, men det var länge sedan jag såg den), musik, till exempel Johnny Cash, och annat i boken, det gillar jag. Gidlund skriver om hur han inte får träffa sitt barn som han så gärna ville ha, och om hur hans brorsson inte kommer få träffa hans barn, och om hur han inte kommer få se sina föräldrar bli riktigt gamla. 

"Men mitt bläck är blod", ur Gidlunds bok.

Från Pinterest.

Så för att avsluta det här inlägget, nu vet jag mer om mig själv, jag vågar stå för den jag är, jag har respekt för mig själv. I och med det förstår man att andra inte kan bete sig hur som helst mot en. Nu har jag försått mer mitt eget värde. 

Och så en liten klokskap:

Från Pinterest.