Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 2 - djur

 Andra delen i mitt projekt tänkte jag skulle handla om djur. 

När jag var jätteliten var jag rädd för alla slags djur. En gång när jag var hos min barndomskompis och vi var ute och cyklade en bit från deras hus, började en stor hund (jag tror att det var en golden retriever) följa efter oss. Jag trodde att hen ville äta upp mig, men nu i efterhand har jag förstått att hen säkert bara ville leka. Och jag råkade köra över svansen med min cykel, då trodde jag att hen blev arg. Så jag ville bara fort tillbaka till huset, cyklade verkligen så snabbt som jag kunde. När vi äntligen kom fram sa kompisens mamma att jag hade "fått en chock". Jag visste nog inte vad det var. 

Sedan efter att jag hade gått ett tag hos en dagmamma där det också fanns en bondgård med katter hela tiden, började jag tycka om katter i alla fall. Jag tjatade på mamma och pappa, jag ville att vi skulle köpa två katter från dagmamman och hennes familj. Kommer ihåg lyckan när vi hade katterna hemma på köksgolvet, och hur olika de två katterna var. De var båda svartvita, men honan var så väldigt försiktig, rörde sig knappt, medan hanen var mycket mer busig och med mer fart i, honom döpte vi till Cirkustass. Kommer inte ihåg vad honan döptes till. 

Någon gång när jag gick i mellanstadiet hade vi två grisar, som skulle slaktas inför jul. Vår pappa kom på den eminenta idén att försöka lära oss barn vänster och höger genom dessa varelser, så de döptes till Vänster och Höger. Jag lärde mig för övrigt vänster och höger först någon gång i högstadiet, så detta hjälpte inte mig i alla fall. Jag kommer inte ihåg så jättemycket om grisarna, men att vi umgicks en del med dem och att i alla fall jag blev himla ledsen sedan när de skulle iväg till min farbror (över bron till Nordmarken) i en vagn efter traktorn och slaktas. Min lillebror däremot tyckte att det var väldigt spännande, han skulle bestämt åka med pappa och grisarna. 

Grejen var att min bror sa till pappa när de körde över bron "Nu hoppade Vänster". Pappa trodde att min bror skojade. Sedan kollade han och då var den ena grisen borta. Det visade sig att den visst hoppat, den befann sig mitt på bron. Som jag förstod det fick min farbror komma och skjuta Vänster på bron. Detta blev sedan en historia som berättades under flera decennier (eller, jag kanske överdriver lite). Denna historia berättade jag förresten långt senare i Marocko, när jag var i en liten stad där med en tyska, en norska och en annan svenska (det kommer ett inlägg senare om det). 

I mellanstadiet skulle vi berätta om våra praoplatser. En kille i klassen berättade om en bondgård där han varit. Läraren frågade hur de hade gjort när korna skulle mjölkas. Klasskompisen sa då att "man tryckte på en knapp". 

Jag tror att den enda gången som jag sett en livs levande råtta var i Varberg sent en sommarnatt, den sprang snabbt över torget där. En kompis och jag var på väg hemåt. Det kan ha hänt sådär 2008.  

För länge sedan hade vi kaniner. Vi hade från början två honkaniner som vi tagit över från en kompis familj. Hon och hennes syskon hade döpt kaninerna till Monstret och Idioten, Monstret för att hon hade röda ögon, och Idioten för att hon inte flydde när dörren till buren var öppen. I vår familj fick kaninerna istället namnen Vanillina och Oboyan, efter färgen på deras päls. En sommar hyrde jag en hankanin, jag ville att det skulle bli ungar (fast det sa jag inte till den jag hyrde kaninen av....), den kaninen var en vädur med öronen ner. Han fick ungar med Vanillina, hon var en hermelin och hade öronen rakt uppåt. Alla ungarna fick ett öra som stod upp och det andra som låg ner, de såg väldigt roliga ut!

En katt som betydde mycket för mig var Ajax, han var väldigt klok, väldigt snäll och väldigt gosig! Det var jobbigt när han blev överkörd.  

Ännu en mer tragisk historia om katter kan du läsa här: Megamiss av minimiss

Ett annat tamt djur i Amazonas 2014.

Vi bytte också katter en gång med granntanten, en katt som vi hade gick över till grannen, en katt som hon hade flyttade till oss. 

När jag pluggade spanska en höst i Cádiz, Spanien, var det en kille som hade ursprung i både Japan och Indien som boxades med en vit långhårig hankatt i en konstnärs hem. Jag har ett foto på det som jag scrapbookat. 

Innan jul samma år i Granada såg jag en livs levande åsna som skulle till ett "belén" (julkrubba) i en stor kyrka där. 

Jag har gosat med en kapybara i Amazonas 2014, men den gosade ännu mer med en klasskompis till mig, råkade till och med kissa ner hennes byxor...

När jag blev vuxen skaffade jag först en katt, Hilda (läs om henne här: Inlägg om Hilda), grå och vit, hon lärde sig efter några år att ringa på dörrklockan när hon ville in. Då skrev jag på Facebook att min sambo äntligen lärt sig att ringa på dörrklockan. 

Skaffade en till katt några år senare, som var vit och visade sig vara helt döv, Ester. Hon var ute på en extra lång promenad ett tag, jag blev jätteorolig, satte in en liten annons i Markbladet och skrev efterlysningar på Facebook. Det var många som engagerade sig, minst en tant ringde efter att ha sett den lilla katten, och en helg när jag jobbade på servicehuset jämte ringde min granne och sa att Ester var utanför min lägenhet! Jag kunde andas ut...

Ester

Lång tid efter det kom jag med i lokal-tv och Landet runt på SVT, då jag var med på blinddating på kattcafét i Göteborg. Se inlägget här: SVT

Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 1 - de första åren

Jag fyller snart 40 år. Kollade för några dagar sedan igenom den här "gamla bloggen", och kom på att det kanske skulle vara kul att skriva ett inlägg nu inför min 40-årsdag... Saker som jag lärt mig och saker som jag har varit med om, både positiva och negativa. 

Igår på vägen hem från Göteborg, den tredje dagen på min sommarsemester, skrev jag ner olika saker som jag kom på i punktform i min mobil. Det blev till slut mer än 150 punkter. Så nu tänker jag att jag får göra flera inlägg, försöka skriva utefter olika sorters teman. Vi får se hur det går... 

Nu när jag ändå inte kan sova och har en massa inspiration, tänkte jag att jag skulle börja! Jag har kommit på att det dyker upp nya tankar när jag skriver ner det som jag varit med om, och mina funderingar osv (lite svårt att förklara, men jag kan dra slutsatser när jag skriver ner det som jag varit med om, t ex komma till insikter när jag sms:ar en kompis om någon händelse, det händer något i mitt huvud när jag ser saker jag funderar på och saker som jag varit med om nedpräntade), så det är spännande även för mig att se hur denna text blir.

Det första som vi kan börja med tänker jag är min första tid i livet, de första åren. Jag vet inte riktigt om alla saker är sådant som jag verkligen kommer ihåg från när det hände, säkert kan det vara så att jag tror mig minnas, men att det är någon som berättat efteråt om händelsen, eller att jag sett det på något foto. 

Men i alla fall ... (och detta kommer jag ju så klart inte ihåg, utan det har mina föräldrar sagt till mig långt senare) ... när jag föddes spelades "Du gamla du fria" på radion som var på, för det var tydligen någon svenska som vunnit i någon sport. Det är därför kanske som det är så konstigt att jag inte blivit det minsta sportintresserad (förutom sommaren 1994 då så klart, som jag tidigare skrivit ett inlägg om: Den gamla goda tiden). Jag får panik bara jag hör jingeln till Radiosporten i P4, och jag klarar inte av alla jobbiga ljud i t ex hockeymatcher....... Gillade inte gympan i skolan. Typ den enda gången som jag var bra i gympan, sprang 60 meter på en bra tid, någon gång i mellanstadiet, sa läraren att det var fel på mätutrustningen... 

Jag var tydligen bra på färg och form redan som liten, försökte har man berättat för mig sälja torkade ogräs som jag hade arrangerat i små buketter, jag ställde mig vid vägkanten nedanför vårt hus och hoppades på kunder. 

Detta tror jag att jag kommer ihåg på riktigt: den dagen när jag hittade min lillebrors stora bajskorv (tänk en sådan som finns som fejk på Buttericks, en riktig "stereotyp" av en fet bajskorv) på mattan i finrummet hemma, ropade till mamma därefter. Vet inte om hon blev så glad. 

På ett kalas innan jul hos släktingar började en del av mitt hår brinna, det var tända ljus på bordet. 

En gång, jag vet inte hur gammal jag var, var jag på väg ner för vår branta backe mot den stora vägen, på cykel. Som tur var räddade morfar mig, annars vet vi väl inte hur det hade gått...

Ett otäckt minne var när jag och min familj plus en annan familj med tre barn var en vecka i Hundfjällen i Sälen, det blev något konstigt med dragkedjan i jackan och jag fastnade i liften, jag kunde inte gå av där man skulle gå av. Jag blev jätterädd och skrek, jag trodde att jag skulle följa med upp i skyn med liften på väg tillbaka (jag trodde att jag skulle "hängas"). Som tur var hörde en gubbe mig (han var säkert ingen gubbe egentligen, men när jag var sådär 10 år tyckte jag nog att alla män som såg ut att vara över 35 år, att de var gubbar), tryckte på en stor rund röd knapp och fick stopp på hela liften. Jag dog inte som tur var! Mina kompisar blev lite konfunderade när jag skrev på vykorten hem sedan, att "jag var nära att dö i liften".

Wikipedia

Jag hade en kompis som jag uppgicks väldigt mycket med innan jag började skolan, och vi hade för oss lite speciella saker. Till exempel gick vi ibland in i kohagarna jämte vårt hus, men det var viktigt sa min kompis att vi tog av oss alla röda kläder, för tjurarna blev som galna när de såg rött, då skulle de rusa mot oss (med tanke på tjurfäktningarna och det röda skynket som de har där, antar jag, men jag har förstått långt senare att det inte ligger någon sanning alls i det). 

Jag kommer också ihåg när vi var hos "faster Lilly" (egentligen min pappas faster, men alla kallade henne "faster Lilly"), vi skulle fika och hon förstod inte att vi barn inte gillade kaffe. Hon hällde upp det till alla. När Lilly var iväg i köket och skulle fixa något, hällde pappa ut kaffet från våra koppar i krukväxterna. 

Mer kommer! Håll ut! 

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia

Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 

En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 

Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...

Den gamla goda tiden

Sommaren 1994. Sverige tog brons i fotbolls-VM. Jag skulle fylla 10 år och det var den enda gången jag på allvar har varit intresserad av sport.

Min ena kompis var kär i Tomas Brolin, den andra i Martin Dahlin - eller var det i Henrik Larsson (han hade ju så fint hår)? Jag tänkte att jag får väl också vara kär i nån, så jag tog Kennet Andersson. Fast... jag var nog inte kär i honom på riktigt, jag var ju bara 9 år. 

Alla killarna de ju var så bra på fotboll, de sprang så fort. Ravelli var en jättebra målvakt tyckte vi. Ja, detta tyckte nog hela Sverige.  

Min första förälskelse? Visst är han fin?
Bild från Textappeal

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag kunde "När vi gräver guld i USA" utantill. Sommaren låg framför oss. Så många veckor, det var som en evighet...

Det var på den goda gamla tiden när man var ung och rask. Det var ingen match att cykla till Asksjön eller Ringsjön och bada.

Vi hade små kattungar hemma. Snälla tanter och farbröder runt om i trakterna ville gärna bjuda på glass. Sommarlovsmorgon med Hajk. Man åt "diskmedelsgodis" och godissvampar.

 

Alla barnen sprang genom vattenspridarna, alla barnen plockade "blommor" som de försökte sälja vid vägkanterna.

De visade "Lilla huset på prärien" på TV4 på eftermiddagarna. I Kooperativa sålde de leksaker (det kanske i och för sig inte våra föräldrar tyckte var lika kul...). Det fanns kalvar att stirra på och man fick en hel sockerdricka hos mormor.

Och så Liseberg! En gång om året åkte vi dit. Man ville ju bara springa runt, runt i hela parken och åka allt, fast mest kanske radiobilarna och rainbow. Äta lite sockervadd också nån gång. Jag drömde ibland att jag var på Liseberg, det var som om man var i himmelen. Försökte somna om och fortsätta drömma, men det fungerade inte...

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag skulle börja i 4:an till hösten, gå i Hajomskolan. Det kändes spännande och nervöst, men roligt också, tror jag.

Och så dessa födelsedagskalas, en massa barn som lekte på gräsmattorna - en del spelade fotboll - jämte fåren och alla andra varelser. Jag fick en kamera i present på min 10-årsdag, med ett knallrosa fodral. Jag var glad.

Sommaren 1994 - den gamla goda tiden!

 

Kommer Oden och Sleipner till dig ikväll?

Lite kul och mindre kul om jul


Från Wikipedia:

Ordet jul är av germanskt ursprung, men ursprunget längre tillbaka är ovisst. En populär föreställning är att det kommer från "hjul", men språkforskare anser det vara en myt.^[4] Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari. Den 25 december är första dagen på hedningarnas nya år och anglosaxarna firar hela natten till mödragudarnas ära. I det keltiska årshjulet firar man Vintersolståndet 20-22 December vilket heter "Yule".

Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det hedniska firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".
Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var *jehwla eller *jxwla (x uttalas här som tyska "ach"). Ordet lånades tidigt in i finskan vars uttal i jämförelse med de germanska språken förändrats mycket litet de senaste 2000 åren, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finnarna lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul".

Julblot, fornnordiska jólablót eller midvinterblot, julofferfest, är en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari.^[8]
Jul (fornnordiska jol) är en benämning på den nordiska förkristna midvinterfesten julblot. Man tror att firandet av denna dag var en dyrkan av årets mörkaste tid, då det tolkades som ett återuppvaknande av naturen.^{[källa behövs]} Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn.
Begreppet jul förekommer i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs "dricka jul". Vid julblotet, den högtidligaste offerfesten, gjorde man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den kommande grödan. Julblotet integrerades i den kristna julen.



Hittat här:

Tyskarna gjorde de första konstgjorda julgranarna av färgade gåsfjädrar.

Norska forskare har antagit att Rudolfs röda näsa troligen är resultatet av en parasitinfektion i hans andningssystem.

År 350  proklamerade påven Julius I  i Rom att 25:e december skulle vara dagen för det officiella firandet av Jesu födelsedag.

De traditionella tre julfärgerna är grönt, rött och guld. Grönt har länge varit en symbol för liv och återfödelse, det röda symboliserar Kristi blod, och guld representerar ljus och rikedom.

Enligt data som analyserats från inlägg på Facebook är två veckor före jul en av de två mest populära tiderna för par att bryta upp. Dock är juldagen den minst vanliga dagen för uppbrott.

I motsats till vad många tror är frekvensen av självmord under julen låg. 

Britterna bär papperskronor medan de äter julmiddag.

I Polen är spindlar och spindelnät vanliga julgransdekorationer eftersom en spindel enligt legenden vävde en filt för lille Jesus.

Det uppskattas att singeln "White Christmas" av Irving Berlin är den mest sålda singeln genom tiderna, det har sålts 100 miljoner av den världen över.

Den första tända julgranen kan spåras till Martin Luther. Den första personen att dekorera en julgran var enligt uppgift den protestantiska reformatorn Martin Luther (1483-1546). Enligt legenden var han så rörd av skönheten i stjärnorna som lyste mellan grenarna i en gran att han tog hem ett träd och dekorerade den med ljus för att dela bilden med sin barn.

I Tyskland sägs Heiligabend (julafton) vara en magisk tid då den renhjärtade kan höra djuren prata.

Vikingaguden Oden är en föregångare till den moderna jultomten. Enligt myten red Oden på sin flygande häst Sleipner (en föregångare till jultomtens renar), som hade åtta ben. På vintern gav Oden både gåvor och straff, och barnen skulle fylla sina stövlar eller strumpor med godsaker till Sleipner.

Bild härifrån!

Kuriosa hittad på www.kokaihop.se:

Före jultomten fanns kom julbocken och delade ut presenter. Jultomten kom först under 1800-talets senare del.

Vår jultomte som vi har idag bygger på S:t Nicholaus, en biskop i Turkiet som levde på 300-talet. Denne man helgonförklarades efter att ha räddat många barn från prostitution. Det är även efter honom som det engelskspråkiga namnet Santa Claus kommer från.

Mandeln i gröten är troligtvis en gammal sed från slutet av 1800-talet, då det främst handlade om vem av husets ogifta flickor som skulle få mandeln och på så vis då även få turen att bli gift under det kommande året.

För hundra år sedan, i södra Sverige, var grisen hårdvaluta. Därför åt man istället gädda på julafton.

Det uppskattas att ungefär 400 000 människor varje år blir sjuka efter att ha ätit för gammal julmat.

Traditionen att ge bort julklappar kommer från de nyårsgåvor som är kända sedan antiken. En annan källa är skolornas och kyrkans firande av S:t Nicholaus dag, den 6 december, då barnen fick presenter.

Julgranen hade till en början antagligen till uppgift att hålla onda makter på avstånd och att klä granen är en gammal sed som sägs skydda mot just onda väsen.

Den nordeuropeiska seden med ljus i julgranen härstammar från tron på att det skulle skydda skogsmarkens ande när andra träd under vintern tappade sina löv.

Världens minsta julkort skickades 1929 till Hertigen av Windsor och var gjort av ett riskorn. Förutom adressen och en handtecknad bild stod även julhälsningen ”Till Hans kungliga höghet, Prinsen av Wales, med innerliga julhälsningar från The Joseph G” på det minimala julkortet.

Världens största julkort sändes 1968. Det var 9 600 meter långt och vägde 2 ton. Hälsningen kom från hemvändande amerikanska soldater och var ägnad till kamraterna i Vietnam. Den levererades i form av en pappersrulle med specialchartrat plan.

Lucias ljuskrona sägs komma från en berättelse när Lucia bär ner mat till fångar i en djup fängelsehåla, och för att kunna bära så mycket som möjligt satte hon ljusen på huvudet.

Thomas Noons teckning "Santa Clause in Camp" var den som för första gången kopplade ihop jultomten tillsammans med renar och släde. Teckningen, som visar hur tomten delar ut julklappar till soldater i det amerikanska inbördeskriget, publicerades i Harper’s Weekly den 3 januari 1863.

Varje år skickas omkring 100 000 brev till Tomten i Tomteboda. Breven innehåller allt från önskelistor, presenter till kartor och tips. Vill du skicka julkort till Tomten? Här är hans adress:Tomten , 173 00 Tomteboda.



Annat från juligen.se:

Det finns två öar som heter Christmas Island. Den ena ligger i Stilla Havet och den andra i Indiska Oceanen.

I Sverige och Finland var det förr i tiden dubbla böter på alla brott under julfriden. 

I Norge gömde man alla kvastarna efter att man ätit upp maten och delat ut julklapparna eftersom man trodde att häxor och onda andar stal dem för att åka på. 

Julen är den tid på året då det köps mest diamanter.

 

God jul!

Vem började använda slöja? Del 1

 

Jag tog på mig en slöja igår kväll efter att ha hört talas om den hemska händelsen om kvinnan med slöja som blev misshandlad på grund av - sin slöja. Kvinnor på nätet hade startat Hijabupproret, för att stödja kvinnan skulle man bära en slöja själv.

Men var kommer bruket av slöjan ifrån egentligen? Kom det med islam? Kristna kvinnor i Sverige hade väl förr ofta slöja, och kristendomen är ju en "äldre" religion jämfört med islam. Jesu mor Maria (judinna) är väl ofta avbildad med slöja? Fanns det kanske en praktisk anledning för riktigt länge sen till att man började använda slöja? 

Så här står det i Populär Historia:

 

"Slöjans historia är flertusenårig. Så tidigt som på 1200-talet f Kr föreskrev assyrisk lag att fria kvinnor skulle bära slöja utomhus, medan slavinnor och prostituerade inte fick beslöja sig. I antikens Grekland skulle gifta kvinnor vara beslöjade, medan ogifta kvinnor, prästinnor, prostituerade och slavinnor var förbjudna att bära slöja. I antiken, liksom i vårt nordiska bondesamhälle, var slöjan/huvudduken främst en klassmarkering. Slöjan markerade att en kvinna tillhörde en enda man, medan den obeslöjade kvinnan var tillgänglig för alla. I Gamla testamentets berättelser anges att dåtidens kvinnor bar slöja. ”Då dolde hon sig i en slöja”, berättas till exempel om Rebecka i Första Moseboks 24:e kapitel."

Jag tolkar det som att slöjan markerade vilka kvinnor som var "ärbara"? De utan slöja behövde man inte respektera? 

Men varför använder muslimska kvinnor slöja?

Jag läser en bok. (En bok som förresten är väldigt bra.)

Bild från Villemo

"Medinas juvel" av Sherry Jones.
Det är en historisk roman som handlar om Aisha, född år 613 efter Kristus, i Saudiarabien, där kvinnor betraktas som mäns ägodelar. Hon gifts bort nio år gammal med den då 54 år gamla profeten Muhammed (Aisha flyttar dock först några år senare till honom och hans andra fruar), som har fått uppenbarelser om att det bara finns en enda gud, Allah. Muhammed är lite vänligare mot kvinnor än andra män. Men efter par år får profeten en uppenbarelse från Allah.

"När du frågar hans (profetens) hustrur om någonting, fråga då genom en slöja. Det är renare för ditt hjärta och för deras också."

 

 

Fortsättning följer.