Fria tankar, inspirerade av en dålig bok...

Vi hade förra gången i bokcirkeln en bok som jag tyckte var nästan totalt helt värdelös, jag förstod mig inte på den. Agneta Pleijels "En vinter i Stockholm". Men några deltagare i bokcirkeln sa att det verkade som att författaren helt fritt skrev ner minnen och tankar som kom till henne, hon skrev hej vilt från olika skeenden av sitt liv, men som hon när hon skrev kom till henne som minnen. Några andra tjejer i bokcirkeln sa att när man började tänka på det på det viset, blev det lättare att läsa själva boken. 

Så det är det jag tänker att jag ska göra i detta blogginlägg, låta tankarna flöda som de kommer precis här och nu, i mörkret i min lägenhet, efter att jag har funderat på om jag skulle blogga eller inte. Jag har flow just nu, med tankar, som man kan ha flow när det gäller att skapa med annat än ord, som jag också har ibland, till exempel gällande scrapbooking. Ibland glömmer jag att äta på flera timmar, om jag fixar kaffe kallnar det innan jag hunnit dricka ens en tredjedel. För att jag är så inne i det jag håller på med, jag glömmer allt annat. Vi fick lära oss lite om flow när jag gick psykologikursen för länge sedan (grundkurs) har jag för mig. 

Så nu börjar jag. Jag tänker på att det är en härlig kväll, jag har börjat komma upp mycket tidigare på morgnarna nu, slutat snooza nästan helt. En god cirkel blir det, till skillnad från en ond. Vi behöver mer goda cirklar tänker jag, så jag hoppas inte att denna bryts och istället blir en ond. Jag tror inte det heller.

Apropå psykologi så har jag förstått att människor generellt, alla, ser på sig själva och sina närmaste som att dessa är heterogena, fyllda av nyanser, eller om det finns bättre ord för det... Till skillnad från folk från andra ställen, folk man inte känner så noga, personer från andra länder, då tycker man (alla människor!) att de är mer homogena, mer lika varandra. Jag tycker det är himla intressant. När man var liten tyckte man att kanske alla i Kina såg likadana ut, när man såg kineser på TV, men jag läste eller hörde någonstans att kineserna tycker att européerna ser väldigt lika ut varandra. Och det har ju med det jag skrev innan att göra! 

Vi kanske skulle försöka, för att lösa alla problem som finns, lära känna varandra, se att vi är olika. Jag bara funderar nu. Jag tycker själv att jag sedan några år insett att de flesta människor är trevliga, när man väl börjar prata med dem, när man mer förstår sig på dem och lär känna dem lite. Det kanske kan låta konstigt, men jag var ett väldigt blygt barn, jag vågade inte prata med någon nästan, förutom min familj och några få kompisar. Jag sa ingenting i skolan, inte i lågstadiet och mellanstadiet. Det kanske är svårt att förstå nu för mina kollegor till exempel, för jag pratar ibland så mycket på lunchen att jag nästan glömmer av att äta...

Slut på funderandet, nu ska jag sova. Behövde få ur mig lite ur huvudet, för att kunna slappna av... 

Skulle förresten önska att det fanns någon typ "filosofiklubb" här någonstans, där man kunde diskutera det här, jag saknar min tid på internatet på Billströmska där det fanns när man ville tillgång till massa intressanta människor att diskutera med... Jag vill inte gå med i ett parti och diskutera där, det verkar så himla inrutat eller vad man ska säga, och så måste ju alla rösta likadant i partiet, de som alltså är mer i politiken. Det skulle jag nog aldrig klara av. 

Vem vet, kanske kommer det ett inlägg med tankar och funderingar kring böcker... Det funderar jag i alla fall på. Skriv gärna någon kommentar om vad ni tycker om det jag skrivit, jag gillar diskussioner! 

Ett bokslut inför 40-årsdagen, del 4 - mer om vad jag lärt mig

Kom att tänka på lite saker nu idag. Jag har varit för feg tidigare, inte vågat saker, senare i livet ångrat mycket. Tänkt mycket på det, främst grubblade jag över sådant under depressionen 2010 (och massa annat). Jag var tidigare för blyg, för osäker, skämdes för mig själv, för den jag var, förstod mig inte på mig själv, jag tyckte att jag var annorlunda … 

Sedan har jag tänkt att jag ska våga mer. Det är bättre att ångra sådant man gjort, än saker man inte gjort. Så säger väl till exempel en del gamllingar som är på väg att dö? (Har för mig jag har läst något sådant...) Det ligger nog mycket i det. 

Man får försöka lära av det som varit, leva i nuet mest, men ändå se framåt. Det är nog inte bra att bara leva i nuet, och inte heller för mycket i framtiden, tänker jag...

Jag har nu nästan läst färdigt Kristian Gidlunds bok "I kroppen min" (skrev om honom lite i mitt blogginlägg om depressionen 2010: När jag låg på stranden...., men jag hade inte då läst boken, tror att jag hade lyssnat på hans sommarprat). Boken tycker jag är en av de bästa jag läst! Den är naturligtvis väldigt sorglig, men vacker också, och han får med filmer (till exempel Stekta gröna tomater som jag gillar, men det var länge sedan jag såg den), musik, till exempel Johnny Cash, och annat i boken, det gillar jag. Gidlund skriver om hur han inte får träffa sitt barn som han så gärna ville ha, och om hur hans brorsson inte kommer få träffa hans barn, och om hur han inte kommer få se sina föräldrar bli riktigt gamla. 

"Men mitt bläck är blod", ur Gidlunds bok.

Från Pinterest.

Så för att avsluta det här inlägget, nu vet jag mer om mig själv, jag vågar stå för den jag är, jag har respekt för mig själv. I och med det förstår man att andra inte kan bete sig hur som helst mot en. Nu har jag försått mer mitt eget värde. 

Och så en liten klokskap:

Från Pinterest.

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia

Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 

En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 

Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...

Aisha - Medinas juvel

Bild från Villemo

"Tag emot denna kista med myrra, rökelse, kardemumma, kanel och parfymer av krokus och lilja." Mannen lyfte på locket. Dofter virvlade som drömmar kring våra huvuden och lockade fram mummel från åskådarna.

Så här underbart skriver Sherry Jones i "Medinas juvel". Boken handlar om Aisha - livlig, intelligent, rödhårig. Medina, Saudiarabien. Man får följa henne från det att hon är en liten flicka. Aisha, vars pappa är nära vän med Muhammed, gillar att fäktas med träsvärd och leka kurragömma med sin kompis Sawfan, som hon drömmer om att gifta sig med en gång.

Men som 6-åring blir Aisha instängd, hon får sitta inomhus i några år, i "purdah", för att kunna giftas bort. Aisha tror dock att det är meningen att hon ska få gifta sig med sin barndomsvän.

Till slut kommer hon till Muhammed, och hans andra fruar. Men den unge mannen med det långa glänsande håret, Sawfan, kommer till Aisha i drömmarna. Det blir en kamp mellan fruarna, krig där Aisha insisterar på att kvinnorna ska få vara med och kämpa, en kamp om att vinna Muhammeds hjärta och respekt, om brödfödan. Aisha säger vad hon tycker.

Muhammed skaffar fru efter fru för att binda folk till sig och till religionen islam. Han framstår lite som en skitstövel, tycker jag. I och för sig mer godhjärtad än de andra männen vid den tiden. Enligt baksidan på boken väckte romanen så starka känslor att den stoppades i USA redan innan den kommit ut.

Men det är inte särskilt trovärdigt, tycker jag, att flickan skulle tänka så "vuxet" som hon gör i romanen, redan som sexåring. Men kanske var barn i den tiden och på den platsen tvungna att växa upp mycket fort?

Jag tycker i alla fall att boken är väldigt bra. Den är intressant, romantisk och dessutom lärorik!

Läs mer om boken i detta inlägg.

Rumporna på väg att försvinna!

Saker jag hört om rumpan:

Den känner inte kyla (någon som ringde in till Christer i P3).

Den sjunker tydligen 1 dm under en livslängd (en reporter i TV4:s morgonprogram).




Bok om rumpans historia:

"Stjärtens historia" av Jean-Luc Hennig, från Alhambra.

 

 

Del ur intressant artikel från forskning.se om fetma (och rumpor):

"Fördelningen av fettet spelar roll

Risken att drabbas av sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom ökar markant om fettet lagras runt organen i buken, vilket kallas för bukfetma.
— Att vara rund om magen är, oberoende av BMI, farligare än att vara kraftigt överviktig, säger Mai-Lis Hallénius, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet.
Bukfetma ingår som riskfaktor i det metabola syndromet. I syndromet ingår förutom bukfetma även insulinresistens, blodfettsrubbningar och förhöjt blodtryck. Den som har två av dessa symptom lider av syndromet och har därmed ökad risk för sjukdom (läs mer om metabola syndromet).

Kvinnor har en tendens att lagra fett kring lår och stuss (Foto: SXC)

Skillnader mellan män och kvinnor

Var fettet sätter sig på kroppen skiljer sig mellan män och kvinnor. Bukfetma förknippas med män och fettvävnad kring höfterna med kvinnor. I dagsläget är detta på väg att förändras då kvinnor ändrar form. Istället för breda rumpor och tjocka lår får kvinnor nu runda magar. Och utvecklingen går fort.— Bukfetma är i dag vanligare bland kvinnor än bland män, konstaterar Mai-Lis Hellénius.
Fettdepån kring magen är kroppens mest lättillgängliga energireserv. Att män tenderar att lägga på sig kring magen har säkert fyllt en funktion för våra förfäder. De behövde tillgång till snabb energi för att klara hårt fysiskt arbete även när det rådde brist på föda. Likaså har kvinnors förmåga att lagra fett på mer svåråtkomliga ställen som lår och stuss, fyllt en funktion som ett extra energiförråd vid graviditet.

Varför blir bukfetma vanligare hos kvinnor?

Kvinnor som passerat klimakteriet har ofta en tendens att lägga på sig kring midjan. Detta hänger samman med att hormonbalansen förändras, vilket resulterar i en mindre kurvig kroppsform.— Man ska samtidigt komma ihåg att många kvinnor drar ned på den fysiska aktiviteten i medelåldern. Att hänvisa till hormoner räcker inte som förklaring, säger Hellénius och tillägger att bukfetma inte bara ökar bland äldre kvinnor, utan även drabbar yngre.
— Hur mycket vi äter påverkar vikten, vad vi äter påverkar var fettet lagras. Mättat fett lagras till exempel i större utsträckning kring buken än omättat fett, förklarar Hellénius.
Även den fysiska aktiviteten påverkar var vi lagrar fett. Den som inte rör på sig blir tjockare om magen än den som är mer fysiskt aktiv. Det gäller normalviktiga såväl som överviktiga och feta.
— Fysisk aktivitet har större effekt på bukfetman än kostomläggning även om viktnedgången är den samma, berättar Hellénius. Anledningen är att kroppen i första hand använder fettet som lagras i buken när vi rör oss. Förutom att minska bukfetman så ökar den fysiska aktiviteten kroppens känslighet för insulin, den sänker blodtrycket och stabiliserar blodfetterna."

Jag har i denna artikel fått lite ledtrådar till svaret på frågan jag slängde ut i ett tidigare inlägg:
 - Hormoner spelar roll, enligt artikeln får kvinnor som passerat klimakteriet mer mage än rumpa, och detta beror på att hormonbalansen ändras (mindre östrogen, antar jag) men också att många av dessa kvinnor drar ner på den fysiska aktiviteten.
 - Mättat fett lagras i större utsträckning i buken jämfört med omättat fett.
 - Den som inte rör sig så mycket har mer bukfetma.

Vem började använda slöja? Del 1

 

Jag tog på mig en slöja igår kväll efter att ha hört talas om den hemska händelsen om kvinnan med slöja som blev misshandlad på grund av - sin slöja. Kvinnor på nätet hade startat Hijabupproret, för att stödja kvinnan skulle man bära en slöja själv.

Men var kommer bruket av slöjan ifrån egentligen? Kom det med islam? Kristna kvinnor i Sverige hade väl förr ofta slöja, och kristendomen är ju en "äldre" religion jämfört med islam. Jesu mor Maria (judinna) är väl ofta avbildad med slöja? Fanns det kanske en praktisk anledning för riktigt länge sen till att man började använda slöja? 

Så här står det i Populär Historia:

 

"Slöjans historia är flertusenårig. Så tidigt som på 1200-talet f Kr föreskrev assyrisk lag att fria kvinnor skulle bära slöja utomhus, medan slavinnor och prostituerade inte fick beslöja sig. I antikens Grekland skulle gifta kvinnor vara beslöjade, medan ogifta kvinnor, prästinnor, prostituerade och slavinnor var förbjudna att bära slöja. I antiken, liksom i vårt nordiska bondesamhälle, var slöjan/huvudduken främst en klassmarkering. Slöjan markerade att en kvinna tillhörde en enda man, medan den obeslöjade kvinnan var tillgänglig för alla. I Gamla testamentets berättelser anges att dåtidens kvinnor bar slöja. ”Då dolde hon sig i en slöja”, berättas till exempel om Rebecka i Första Moseboks 24:e kapitel."

Jag tolkar det som att slöjan markerade vilka kvinnor som var "ärbara"? De utan slöja behövde man inte respektera? 

Men varför använder muslimska kvinnor slöja?

Jag läser en bok. (En bok som förresten är väldigt bra.)

Bild från Villemo

"Medinas juvel" av Sherry Jones.
Det är en historisk roman som handlar om Aisha, född år 613 efter Kristus, i Saudiarabien, där kvinnor betraktas som mäns ägodelar. Hon gifts bort nio år gammal med den då 54 år gamla profeten Muhammed (Aisha flyttar dock först några år senare till honom och hans andra fruar), som har fått uppenbarelser om att det bara finns en enda gud, Allah. Muhammed är lite vänligare mot kvinnor än andra män. Men efter par år får profeten en uppenbarelse från Allah.

"När du frågar hans (profetens) hustrur om någonting, fråga då genom en slöja. Det är renare för ditt hjärta och för deras också."

 

 

Fortsättning följer.

Tryck på knappen bara

Applikationer som skulle vara väldigt bra att ha:

• Nödigstoppare - Man trycker på en knapp och vips så behöver man inte gå på toa! Kan vara praktiskt då man sitter i en buss utan toalett på väg från Göteborg till Borås, till exempel.
• Hungerstoppare - Om man inte har tillgång till mat eller inte orkar göra i ordning något att äta!

Köp boken här!

Mer toalettkonfekt

Bilden hittade jag här.

Jag har läst Niceville, som nu finns ute som film på biograferna. Boken tycker jag är väldigt bra. Här är några rader:

"Mamma vet fortfarande inte om att jag har blivit utsparkad ur bridgeklubben eller att Patsy Joiner har skaffat sig en ny tennispartner. Jag blir inte bjuden på cocktailpartyn eller mottagningar för att fira nyfödda barn längre, inte på några tillställningar där Hilly är med. " ... "Jag försöker övertyga mig om att jag inte bryr mig om det. Jag sätter mig vid skrivmaskinen och går för det mesta inte ut. Det är så det går när man placerar trettioen toalettstolar på stans populäraste flickas tomt. Folk tenderar att behandla en lite annorlunda än förr."



Tårta från Cakecentral.

En annan form av toalettkonfekt.
Bilden hittade jag hos Ticho.