Idag vid frukostbordet nåddes jag av det fasansfulla beskedet att choklad kommer att försvinna år 2020. Budbäraren var en av mina klasskompisar, hon hade läst det på nätet.
Jag var ju tvungen att googla. Enligt
Dagens PS så kommer all världens choklad ta slut just 2:e oktober år 2020. Anledningarna ska vara ökad efterfrågan på mörk choklad, torka i Västafrika och att kineserna vill ha fler bilar (det är mer lönsamt att odla gummi jämfört med vissa bönor). Dessutom dröjer det 4 år innan man kan skörda kakaobönorna efter att man planterat trädet.
"Det kommer bli en chokladbrist
och det finns ingen lösning på problemet."
Angus Kennedy, chokladexpert.
Skulle jag behöva hamstra choklad?
Kanske starta en kakaoplantage?
Sluta duscha så de skulle få mer vatten i Afrika?
Twittra med kineser om fördelarna med cykel?
Jag slet mitt hår.
Jag sprang 3 mil.
Men.
Jag kände ändå en stor fasa.
Jag försökte sätta tillbaka mitt hår.
Skulle jag aldrig mer från den 3:e oktober 2020 - bara 7 år kvar - få äta kladdkaka med choklad tillsammans med kompisar, mysa med Marabous frukt och mandel på fredagskvällarna, smaska höstnougat från Aladdinasken på julaftonskvällen?
Aldrig mer prova nya smaker av mörk choklad? Inte få känna den härliga aromen av vanlig hederlig mjölkchoklad?
Skulle jag vara tvungen att äta chokladmuffins utan choklad?
 |
Höstnougat hittad hos Monnie.
”Min form är vacker som ett löv. Mitt namn är som ren poesi.
Och min fyllning av den lenaste nougat
är smaksatt av lagom mycket kaffe. kan du verkligen leva utan mig?”
|
Men senare under dagen kollade en av mina andra klasskompisar upp det här.
Jag kunde andas ut.
Expressen lugnade mig nämligen. Chokladbranschen kommer att förändra sig, chokladen kommer inte att försvinna, den kommer bara att bli dyrare.
Tunnhårig är mitt förnamn.
PS! Jag ljuger i det röda!
.jpg){kind=spacer}
